2011-10-09

Så fel man kan ha.

Här sitter jag en lördagskväll med inte allt för mycket att göra.
Av ren uttråkan så började jag läsa igenom mina gamla inlägg om kommande operation och efter ett par inlägg träffade jag på ett inlägg från Januari 2011:




Update!

Sry, har missat att blogga som vanligt.
Händer inte så as mycket iaf.
Tränar, äter och tränar. Det är skönt och jag mår fint. 
Imorgon, den 28:e Januari så är det 29 dagar kvar tills jag fyller år.
Imorgon kan också vara dagen då jag tar mig in i väktarbranchen.
Så var gulliga och håll tummarna för mig imorgon. =)
2011 kanske kan bli ett riktigt OK år iaf..
Beställde lite extra godis från Gymgrossisten.se imorse.
Januari har fungerat fint med träningen, så jag satsar en månad till tror jag. Vid födelsedagen är det väl obligatoriskt att dricka lite, men annars kan det funka med full fokus på träningen. =)
Nu är jag trött, så nu ska jag sova.

Over and out! // Spike




11 dagar senare så är det slut på det roliga och den längsta delen av mitt liv börjar.
Jag slussas från läkare till läkare och får oklara besked om i vilket skick mitt hjärta befinner sig. Transportstyrelsen hittar gamla dokument från den tid då de kallade sig för Vägverket och väljer att dra in mitt körkort. Jag är inte längre lämplig att framföra ett fordon på allmän väg. Detta passar sig utmärkt då min dåvarande bil gett upp helt. Slutligen besluter sig läkarna för en omfattande operation och informerar mig om att jag inte längre rekomenderas att varken träna eller arbeta.

En tre månaders väntan utan vare sig träning, jobb, bil eller körkort senare, så blir jag välsingnad med tre extra månader av väntan. Hopplösheten börjar sprida sig långt ut i fingrarna och min kropp genererar som svar ett stort hat mot kommunala nämnder. Min extrema oturs nivå spikar aldrig, utan befinner sig stadigt på en hög nivå oavbrutet i sex månader. Ingenting går som jag vill medans jag trilskas med att få tillbaka mitt körkort och samtidigt försöka få tiden att passera snabbare. 
Någonstans i mitten så tackar jag nej till ett drömjobb för att jag blivit informerad om att det snart är dags för vändpunkten, operationen. Bara någon vecka efter detta kommer beskedet om de extra tre månaderna. Detta låter i sig inte som allt för tungt, men i sin kontext som består av att oavbrutet få räkna med Murphys lag (lagen om att allting som kan gå fel, kommer att gå fel) blir mättande tämligen fort.

Nu nyligen har jag blivit informerad om att mitt liv kommer att bli annorlunda på både positiva och negativa sätt efter operationen. Men hur mycket skit som än dyker upp, så kan det inte jämföras med de senaste åtta månaderna. 
Många förstår oron som uppstår när man går och väntar på en sån extensiv operation. Men få ser och förstår den längtan man har över att få det överstökat. Nu sitter jag här med körkortet i näven och en ny bil och förväntar mig att operationen ska utföras på angivet datum. Men innan jag ligger där med operationskläderna på mig och kirurger stirrandes över mig, så finns det ändå en liten oro.

Det är en tid kvar innan Andreas från Januari 2011 har hittat tillbaka in i den här kroppen.
Men förhoppningsvis så tänds snart ljuset och vi kan börja leta efter den glada och positiva man som nu känns som förlorad efter åtta månaders mörker. För om jag fick tag på Andreas från Januari i dagsläget, så skulle jag förmodligen klappa ner honom.

-Man kan omöjligt säga att det är ditt fel att aortan och läckaget har blivit värre. Men all din träning har då rakt inte hjälpt. Hur kunde du vara så dum att du litade på en kommunal anställd att göra, vad som i dennes ögon räknas som extrajobb då i 2009? Det är ett naivt tankesätt och ska man få något gjort så får man göra det själv. Men framförallt, Andreas från Januari 2011, hur fan kan man skriva ett så positivt och dumt inlägg. Det är ett typiskt "Vi hade i alla fall tur med vädret"!

-Don't jinx it, motherfucker!

8 dagar kvar...
Over And Out! // Spike
Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar:



Kategorier

Senaste posterna

ASpikeP@ Instagram

Arkiverat

Den här bloggen handlar om Andreas Persson, 24, från Norrköping som genomgått en stor bypass operation på hjärtat där de reparerat en segelklaff och ersatt en bit av aortan med en syntetisk protes. Till stor del kommer bloggen att handla om hans träning och kost. Men även en del om hans tankegång kring ämnet och den svenska sjukvården. Så långt det är tillåtet får ni följa med i text och bild på resan till full återhämtning och lite till.