Nu kommer jag tillbaka.
Vet inte varför jag inte pallat att blogga tidigare, men jag har suttit fast i nått humör-vakuum där jag inte vart tillräckligt förbannad, besviken eller glad över nånting, som är värt att blogga om. Men nu ska jag ändå kladda ner lite av vad som sker och har skett.
Jag letar ju bil fortfarande då.
Marknaden är helt lustig och i den prisklass jag tänkt mig så ryker de bra bilarna på bara några timmar. Så ska man lyckas göra en bra affär så måste man åka och kolla på alla bilar som läggs ut direkt. Och att vara först på plats är inte det lättaste. Sedan ska man också lyckas undvika alla ocker-pris-bilar och slutkörda vinterbilar. Det är svårt!! Sen när jag plötsligt upptäcker att det dyker upp en kopia på en av mina sparade annonser, men med ett högre pris, så blir jag bara förbannad. Jävla djungel, säger jag bara.
Så tränar jag också.
Förra veckan körde jag varje dag. Det känns bra. Lyckades även peta in 4 timmar Laserdome på onsdagen tillsammans med axelträningen. Sen var jag helt död på torsdagen. Fick inte i mig i närheten av så mycket energi som jag borde ha fått i mig på onsdagen och då känns det direkt när man vaknar dagen efter. Känns som en baksmälla för kroppen.
Torsdagen tog jag mig igenom med hjälp av energidrycker och massa mat. Jag körde tom. biceps träning har jag för mig. Lördagen blev jag utan träning dock, då det skulle drickas lite på kvällen. Vi började hemma hos Simon som inte hade en aning om att han skulle ha förfest. Sedan gick vi vidare till Bifrost klubblokal, en Mc klubb i stan. Inte riktigt min miljö med hårdrock och knuttar överallt, men skön stämning och kul folk. Mötte en gammal klasskamrat som jag inte sett på typ 10 år. Sånt är fan alltid roligt. Kul att se hur folk har förändrats. Vi var väl kvar där till typ 5 på morgonen. Trevligt.
Nu har vi snart tagit oss igenom hela Mars.
Vintern är officellt över och man kan se sommaren i horisonten. Äntligen något att se fram emot. Även April kan bli ganska underhållande då jag ska spendera en stor del av månaden borta från hemmet. Först systern i västern och sen några timmar söderut för lite värme. Och förhoppningsvis lyckas jag hitta en bil som jag kan pilla på de övriga dagarna. Kroppen är så gott som återställd och allt som behövs nu är en nollställning för själen. Sen ska vi lyckas göra människa av mig också.
Nu blir det BigBrother (YES, jag är torsk) sen ska det sovas. Imorgon är en ny bil-letar-dag och så har jag tvättid 12-17..
Lämna en kommentar
Det har inte blivit mycket av nånting på det senaste.
Ibland hamnar man i svackor, man dvalar. Man känner sig hjälplös, maktlös och energilös. Då fungerar ibland motivations videor för mig. Ni har säkert sett många utav dem, Muhammed Ali's tal och "I am a champion" är två klassiker som funkar som pepp till vad som hellst.
Det de konstaterar i många av dessa videor är de uppenbara nycklarna till framgång inom alla vanliga områden. Att vara målinriktad. Aldrig erkänna hopplöshet. Misslyckande är inte ett alternativ.
Den senaste videon jag fått tag på har exakt samma budskap, men lägger fram det på ett så underbart sätt. How bad do you want it?
Bara namnet på videon knäcker en lys-stav i huvudet och man konstaterar att allt handlar om sin egen vilja och karaktär. Sedan byggs det upp mer och mer energi under de sex minutrarna tills man nästan exploderar av oriktad hängivenhet. Man vill ta tag i saker och förändra allt.
Sen tar det slut för mig.
Jag har inte en aning om vart jag ska göra av min nyvunna dedikation som jag genererat under den sex minuter långa videon. Visst kan jag slänga allt på träningen och det gör jag väl just nu. Där krävs egentligen inget mål, utan man kan alltid bli snabbare, bättre och starkare.
Men det engagemang som de illustrerar och pratar om i videon finns bara hos de som vet var de är påväg. Inte ett slutligt mål, men långsiktiga delmål; en position på företaget man jobbar på, en tävling man vill vinna, ett maraton man vill klara, en summa man vill tjäna ihop, en plats man vill ta sig till, en person man vill träffa, ett berg man vill bestiga och så vidare.
Det jag skulle behöva är en motivations video som talar om för mig hur man finner sitt kall. En video som berättar hur och när hjärnan ställer om sig till att vilja någonting. Visst kan väl jag tänka mig att bli VD för Microsoft och köpa ett hus i varje land. Men jag kan lika gärna tänka mig att bli buddhist munk och leva utan ägodelar och bara se templet resten av mitt liv. Och allt därimellan. Inget alternativ sticker ut från mängden och då är det svårt att veta vilken väg man ska ta.
Skit samma, idag har jag faktiskt hunnit med en del.
Först vaknade jag och tog tag i disk, en stadig frukost och skickade iväg ett par mail angående bilar. Det är frustrerande hur folk försöker lura till sig spekulanter på sina bilar, som de senare får skambud ifrån för att bilarna de visar upp bara är skrot. En av killarna hade en fin BMW 318is E36 som han fotat från två håll och nämner i annonsen att "det inte är en ny bil". Jag mailar och förklarar att jag har en bit att åka och att han gärna får skicka bilder på allt som han tror att en spekulant skulle påpeka vid visningen. Sagt och gjort så mailar han bilder på allt förutom bagageluckan. Jag frågar honom, varför han inte fotat bagageluckan och han svarar att han glömde. Vi diskuterar de skavanker som han HAR fotat och vi kommer fram till att bilen har rostfläckar. Då frågar jag om det är rost på den bortglömda bagageluckan, och han svarar:
"Rosten på bagageluckan är två fläckar, den ena precis i hörnet av vänster bakljus och den andra vid låset. Sedan är det ett genomgående hål på högersidan."
"Sedan Är Det Ett GenomGående Hål.."
"Ett GenomGående Hål.."
"GENOMGÅENDE HÅL!!"
Liksom, inte i NÅGON värld skulle det kunna bli en affär i slutändan när han undanhåller en sån sak. Det som skulle kunna komma att ske är att jag dyker upp på plats, 25-30mil. Jag går ett varv runt bilen och lägger märke till hålet, blir sur som en industriarbetare på måndags morgonen och pekar finger åt säljaren innan jag beger mig hemmåt utan hans rost-ätna bil. Idioti!!
Efter detta mailande så blev det iaf träning, isolering axlar. Blev bra pump efter den stadiga frukosten, men nu i skrivande stund känner jag viss oro i vänster axeln, men det är nog lugnt. Efter lite mat så bar det av ner till Laserdome för att damma av de djupt begravda skillsen och bli lite svettig. Kanon kul att köra lite igen och jag hoppas att den elden tar sig, för det är underbar motionsträning. Sedan en snabbvisit på solariumet innan jag trött begav mig hemmåt. Avslutade dagen med ett halvkilo Kesella, Funlight vilda bär och en skivad banan. Nu ska jag somna till BigBrother.
Lämna en kommentar
Det är ju allmänt rekomenderat att inte nämna intervjuer osv. i sin blogg, på facebook eller twitter. Men efter dagens realisering måste jag få tömma mitt åsiktslager och mina frustrationer ut i en textspya här på bloggen.
Klockan 13:20 kliver jag in genom portarna på Vildmarkshotellet för att mötas av närmre 100-200 personer, som likt boskap har tryckts ihop i grupper om 10-15st i varje. Jag frågar en fröken om hon vet var Ljudteknikerna ska vara, och hon pekar mot en grupp som sitter i en soffgrupp.
Vi var 10st som sökte tjänsten som ljudtekniker och när jag bemöts av en grupp som liknar på en högskoleklass på studiebesök så är min första tanke att tjänsten är så gott som min. Bland T-shirtar, mössor och ryggsäckar klämmer jag mig ner med både skjorta och slips. Som grädde på moset möts jag av en gammal skolkamrat från gymnasiet. Studiebesöks känslan blir fulländad.
Om man sätter åt sidan den vetenskap om att de har tagit dit 10 personer för att tillsätta en tjänst så begär de också att man offrar tre timmar på deras nya anställnings-teknik. Allt detta hade jag accepterat imorse när jag begav mig iväg. Min tanke var då:
-Introduktion
-Mer info
-Info om tjänsten
-Genomgång av utrustningen
-Sammandrag
-Enskilda intervjuer
-Frågor?
-Slut!
Istället får vi se på nån film där man får följa med tre gamla anställda "bakom kulliserna" på Gröna Lund, Skara Somarland och Kolmårdens djurpark. De skrattar, tjoar och kastar varandra i vattnet. Inget arbete utförs på filmen, utan de visar bara leken och skratten. Sedan förs vi in i ett nytt rum, där vi får ta fram den bild de bett oss att ta med. En bild på en kändis som skulle passa bra som ljudtekniker på Kolmårdens djurpark.
Detta löste jag lite fort igårkväll.
Tiesto
-Har kunskaperna
-Social och down to earth
-Musiköra
-Bra kontakt med publiken.
Smack, smack. DONE!
Man redovisar varför man valde bilden och sedan var det över, trodde jag. Nej, nu delas vi upp i två grupper som ska gemensamt komma överens om EN bild som blir bäst. Min grupp skuttar upp och med "magic hands" dansar de sig runt i rummet tills vi har hamnat i en cirkel. Alla slänger sina bilder på golvet, så jag lägger ner min med. Vi hade Anders Bagge, min Tiesto, Musse Pigg, Laleh och nån mer. Den ena nissen plockar fram penna och papper och tycker att vi ska säga de två mest positiva sakerna med "våran" kändis. "SMART" säger hela gruppen i kör och börjar gå laget runt, jag hakar på här med och tycker att det är viktigt att man besitter kunskaperna och att man kan möta en publik, oavsett storlek. Killen skriver så att han nästan fyller ett A4:a, sen när vi gått laget runt, så kollar de på varandra och nån klämmer ur sig:
-"Aha, nu då?"
Då skrattar jag till och väljer att ta tag i saken.
-"Jaa, det där visste vi redan. Jag förstog inte poängen med att skriva ner det, men skit samma. När bilderna ligger här, så kan jag tycka att Bagge är ett jävla smart val. Van vid att jobba med både stora och små artister och alltid lugn och koncentrerad."
Gruppen nickar och håller med. Jag får känslan av att uppgiften är avklarad, tills nissen med pennan klämmer ur sig att Musse Pigg förmodligen bemöter familjer jävligt bra. En ny diskussion tar av stapeln och på riktigt så argumenterar de Musse Pigg mot Anders Bagge. Tillslut säger dagisfröken att vi har en minut kvar att bestämma oss och nissen med pennan frågar om vi ska rösta. Jag pekar på Bagge och frågar om vi kanska ska släppa idén om att den fyr-fingrade musen skulle passa som ljudtekniker. De andra slutar fnissa och vi väljer Bagge.
Efter det skulle vi fundera kring service yrket och vi pratade om hur man ska vara.
Här placerar dagmamma'n ord i munnen på oss kring bordet och stämningen övergår från förskola ner till första året på dagis.
Intervjuaren:
-"Tycker ni att det är viktigt att komma i tid?"
Jonas 2år:
-"Jaa, för annars kanske nån kompis blir ledsen."
Intervjuaren:
-"Om du hittar två borttappade barn, men du börjar bli sen till showen, lämnar du dem då?"
Emma 4år:
-"Man kan ju ringa och säga att man blir sen, eller kanske säga till en annan vuxen."
Hade jag inte innerst inne vart så jävla sugen på tjänsten så skulle jag LÄTT ha kunnat slå på Pokerfacet och börjar dumförklara hela intervjuen.
DRYG Spike 25år:
-"Kommer jag sent, så kanske nån annan tagit tag i spakarna. Och vad det gäller barnen så är det väl inte mina barn? Instinkten i mig sätter in så fort jag känner doften av tigrar, starkast överlever. I'll feed them fockers to the apes.."
Efter nästan tre timmar av larv så har vi tillslut klarat av dagen. Vi har i grupp kommit fram till de sakerna som faller naturligt i ALLA tjänster. Det är viktigt att komma i tid, alltid vara positiv utåt oavsett hur du själv mår, försök ha roligt på jobbet men tappa inte fokus och sluta aldrig lära dig nya saker. Dagen ska avslutas med personliga intervjuer och jag tänker att äntligen kan jag ta hem det här. De lämnar rummet och ger oss lite "andrum", men återvänder snart för att avslöja att de skär ner på intervjuerna för att de båda vill delta i alla intervjuer. "Cirka 3 minuter tänkte vi räcker".
När det blir min tur så får jag förklara varför jag inte deltagit i diskussionerna så aktivt och försöka övertala dem om att jag är den bästa personen för tjänsten, på tre minuter.
-"De frågor som vi besvarat i grupp där inne kunde jag ha gett ett bra svar på, på under 30 sekunder. Jag har arbetat med en mängd olika yrken sedan jag var 14år gammal, det där är självklarheter vid det här laget. Men jag förstår att ni vill se hur vi arbetar i grupp, så jag förstår eran tanke. Mer av min personlighet hade ni sett om ni satte oss på att lösa ett tekniskt problem på 3 timmar och sedan haft sedvanliga intervjuer efter det. Jag är ingen teater älskande dansare, jag är en teknik människa som aldrig tröttnar på spakar och knappar. Sen är jag jävligt social och positiv, men inte när jag sätts i en situation där jag dumförklaras."
Efter det ställde de en teknisk fråga som jag halvt tjabblade bort, men vid det laget var det nog redan kört. Nämnde jag också att 6 utav de 10 i gruppen jobbade med teaterproduktion eller musikproduktion och hade högskoleutbildningar? Jag förstår verkligen inte varför de bjöd in mig på den här intervjuen. Jag hade verkligen inte där att göra. De sökte uppenbarligen ett lyriskt barn som råkat ta sig igenom en ljudteknisk utbildning. That's not me!
Efter intervjuen valde vissa att sitta kvar och prata skit med de andra som väntade på sin tur. När jag kom tillbaka efter min, så säger intervjuaren:
-"Ni får gå hem när ni är klara, men ni får självklart stanna kvar också om ni vill."
En spik som egentligen vill börja dela ut njurslag:
-"TJIPP!"
Lämna en kommentar
(0) kommentarer
Trackbacks ()
