Ännu en lång dag har passerat.
Jag är mör och go i hela kroppen, med en härlig essens av stall så sitter jag här nyduschad och fräsch. Jag kan om jag vill förmodligen lära mig att tycka om doften av gödsel och hästskit. Den har ändå en liten vittring av natur och frihet.
Tidiga morgnar och sena kvällar, så kommer det nog till att se ut ett tag framöver.
Men det är skönt och jag är på ett härligt humör, man känner sig lite ofräsch när man får ta dagens dusch först vid klockan åtta på kvällen, men man känner sig nyttig och framtids engagerad när man lägger sig klockan 23:00 av total utmattning.
Jag satte mig för att skriva ner allt som är på G, men i skrivande stund känner jag att det är mer värt att låta er leva era liv så som ni önskar, obelönade med vetskapen om mina riktningar i livet.
Dagarna rullar på i en faslig fart, och det vill jag låta dem göra. Men tillsammans med att mitt livståg tuffar på, så kommer 23års dagen som en oönskad station.
Det finns ingenting att fira när man fyller 23 år, men ändå så kan man inte låta dagen passera utan att stanna till.
Det kommer bli bra nu.
Mina prioriteringar är i ordning, vinden blåser åt mitt håll, jag känner mig attraktivare än nånsin och eftersom jag håller på och lyfter bort all snö, så är snart sommaren här.
Det är så det är, inget löser sig på egen hand.
Jag vill ha sommar, så jag tar bort snön.
Jag vill ha mer pengar, så jag jobbar.
Jag vill ha utveckling, så jag prioriterar.
Allt är upp till mig, jag är min egen livlina, jag skapar bara mina egna dagar...
Ensam är stark!
Lämna en kommentar
Min lediga dag blev kort.
Det är bara ge sig på det igen.
Arbeta för en bättre framtid, Go Spike, GO!
Lämna en kommentar
Jag är trött, igen.
Det känns som om jag ständigt är trött nu för tiden.
Jag har iof inte tränat på snart två veckor, och jag har skottat mer snö än en vanlig Svensson gör på en livstid.Jag misstrivs dock inte, jag har klara mål och vet precis varför och till vilken nytta jag gör allting.
Idag är jag ledig. Det är skönt att känna att det inte är motvilligt att vara ledig. Jag avverkade ett par arbetstimmar igår och kom inte hem från Linköping förän halv två. Så jag känner att jag kan vara värd en dags vila, innan allt sätter igång igen.
Om tre dagar så fyller jag år. Nedräkningen har officiellt börjat. Om två år och tre dagar så ska mycket ha förändrats. Och med den hastighet som dagarna håller i nuläget, så kommer det snabbt att bli stressigt att få allt att klaffa. Arbetslösheten och min ämnesomsättning har ägnats allt för mycket engagemang och om tre dagar är det dags att omprioritera faktorerna i mitt liv. Nästa milstolpe är min första svenska lägenhet, som redan har tagit "way to much time".
Man kan liksom aldrig låta bli att fundera på hur ens liv hade sett ut om man hade gjort ett annorlunda val för fyra år sedan, för tre år sedan eller för bara sex månader sedan. Det är bakslag man får ta när man belönats med något så värdefullt och mänskligt som ett långtidsminne. Ibland undrar man då om det inte hade varit bättre att födas som guldfisk.
Fredag är min födelsedag.
Och vid 23 års ålder finns inget engagemang från min sida till något större firande.
Det blir väl en förfest, antagligen här hemma, med tillhörande utgång senare på kvällen.
Alla är bjudna, så det är bara höra av er om ni är sugna. 0704-922545
Senare in i Mars belönar jag mig själv med en liten party kryssning.
Tillsammans med min kusin och vapenbroder, Daniel, så bokar jag snart upp en kryssning.
Det blir antagligen Birca Paradise, på en fredag eller lördag.
Även där är alla välkommna att följa med, så åter igen. 0704-922545
Nu ska jag bada mina kalla tår, sedan blir det nog en kaffe med Daniel när han slutar jobbet.
Lämna en kommentar
Ny vecka, nya mål.
Måndagen är här igen, och jag vaknade helt tömd på energi. Helt utan lust alls.
Men efter att ha hjälp min syster med sin matte läxa och efter ett kort men glatt samtal, så är jag nu på benen och ska snart ta tag i dagen. Det börjar med att jag lagar lite tacos till familjen, syster ska rida idag, så nått snabblagat och proteinrikt är perfekt. Sedan får vi se om jag väljer att följa med henne till stallet, eller om jag väljer att åka och fixa lite skråmor på bilen. För imorgon måste hon fungera felfritt, Jetta. Då ska jag nämligen jobba igen.
Scratch that, nu ska jag iväg till linköping och jobba. Får uppdatera mera senare!
Lämna en kommentar
Det här är inte dåligt.
http://en.tackfilm.se/?id=1266507618421RA98
Det tar lite tid att ladda den, men tryck på ljud av och låt den ligga i bakgrunden och ladda.
Det är värt det.
Lämna en kommentar
Denna vecka började som vilken annan vecka som hellst, med skillnaden att jag hade ett sug efter att arbeta. Detta är väldigt olikt mig, men så var fallet.
Så jag begav mig ner till min jobbcoach, Sensus, och bad dem om att få jobba.
De påstog att de redan ringt mig tidigare den morgonen, och frågat om jag ville skotta snö, på stadium-lagrets tak.
Till hennes, och till min egen förvåning så hade jag svarat:
-"Nej, jag är redan iväg och skottar snö.. Så jag är tyvärr upptagen."
Och detta har jag INGET minne av. Hon hade då ringt mig klockan åtta på morgonen, visade hon mig på sin telefon. Men jag hade varken missade samtal eller mottagna samtal den morgonen på min telefon. Så nu undrar jag lite om det kan vara så att jag lever mitt dubbel liv så hårt att jag börjar utveckla dubbla personligheter? Jag kanske lever ett helt annat liv vid sidan av? Kanske har jag en flickvän, som jag väntar barn med? Kanske har jag en Volvo V70XC som jag inte kör för att hon behöver den? Kanske bor vi ihop, men jag sover hemma för att vi börjar tröttna på varandra? Kanske är jag ekonomiskt oberoende pga aktiehandel och bra investeringar? Kanske är DET mitt riktiga liv, och det jag lever nu är det påhittade?
Hur ska jag kunna veta?
Kanske har jag till och med dubbla mobiltelefoner?
Hur som hellst, så har jag från Tisdag morgon skottat snö, på stadium lagrets tak. Jag har länge pratat om att jag velat ha ett arbete där jag får arbeta mycket med kroppen och med väldigt mycket fys. Så detta passade mig perfekt. Det finns ingen bättre träning för stödmuskulatur än gammalt hederligt kroppsarbete. Men jag vill påstå att tre dagar är mer än nog vad det gäller att jobba i sträck.
Nu är jag ledig igen dock, men efter en vecka med lön från två arbetsgivare så kan man vara värd en paus. Om en vecka fyller jag 23år, så kanske kan man ta det lite passivt fram tills dess.
Jag hoppas iaf på att jag är ledig torsdag och fredag, så att man kanske kan annordna en liten födelsedags vaka. För själv så älskar jag att fylla år, det är ända gången på året som man faktiskt har rätt till lite uppmärksamhet.
Jag känner mig spontan idag och jag hoppas att det kan hålla i sig.
Imorgon är det fredag, och jag skulle behöva göra nått riktigt kul, för det var riktigt länge sedan.
Snön är bokstavligt talat min värsta fiende just nu. Den är ALLTID i vägen.
Men imorgon ska den inte få stoppa mig.
Lämna en kommentar
Good morning, good morning to you..
Jaa, det började som en helt acceptabel morgon, jag vaknar upp med en lyrisk Elisa i örat som berättar hur hennes fåglar förgyllt hennes morgon.
För mig känns det dock fel att ens tilltala Elisa efter alla hämska saker jag mentalt utfört mot hennes praktexemplar till kropp under natten.
Halv fyra inatt vaknade jag svettig, skärrad och rädd, vänder mig snabbt i sängen för att se så att jag inte skadat någon på riktigt.
Mer än så vågar jag inte berätta, då måste jag börja lösenords-skydda bloggen.
Barnförbjudet värre!
Med Elisa i örat för tredje gången denna morgon, så väljer jag att ge mig upp och spana i kylskåpet.
Vad skådar jag inte på köksbordet, om inte en bajsfärgad kattmats-formad gegga,
i en lång rand över bordet.
När mina ögon återhämtat sig efter den till synes dödliga kattspyan från helvetet, så finner jag i periferin ännu en korvformad, kattluktande ansamling av digesterad kattmat.
Jag fick snabbt släppa min zombie lika hållning, lägga på luren hos Elisa och sedan hastigt ila iväg och hämta skurhink och mopp.
När min städ bandana äntligen faller till backen, så har jag helt förlorat aptiten.
So I say, Good Morning, Good Morning to you!
Lämna en kommentar
Av de mest avkyvärda saker man kan ta sig för, så står nog skådespel högst belägen på listan.
Jag ska redan nu passa på att be om ursäkt för detta.
Jag vet om det, men jag gör inte direkt nånting åt saken.
Det känns som om att jag lever med filosofin att jag när som hellst kan stänga dörrarna, se tillbaka på den tid som gått, den tid som just nu pågår, och le en sekund och sedan bege mig ut i den riktiga världen.
Det är bara en tidsfråga innan allt kollapsar och allt vänds emot mig.
Jag har dock inte lurat någon, inte över huvud taget.
Tvärtom så har jag varit mer ärlig nu, än jag någonsin varit. Det är väl det som är mitt skådespel kanske. Normalt sett så är jag inte en ärlig människa.
Precis som alla andra så strävar jag, och jobbar jag endast för mitt eget välbefinnande.
I början av den här veckan, så slutade jag röka.
Det har inte gått fullt så bra som jag hoppades.
Men imorgon, måndag, så är det dags för ett nytt försök. Jag ångrar lite att jag inte kände den 31:e Januari, likadant som jag känner idag.
1:e Februari var första dagen på månaden och även en måndag.
Det kan liksom inte bli en bättre dag än så vad det gäller att sätta nya mål.
Så Måndag, 1:e Mars, så måste det ske någon form av höjning av ribba.
Inte bara för mig, utan för oss alla.
Ska slänga in en dags blogg också.
Jag ska försöka börja blogga mer dagligen, det är väl antagligen roligare att läsa då.
Spikens alla hjärtans dag kunde inte ha spenderats på ett bättre sätt. Jag har förföljt den fagra Elisa genom djungeln av fågelburar, hästar och undulater.
I skrivande stund så undrar jag lite hur hela dagen kan ha passerat utan att jag förmått mig själv till att åtminstonde köpa en ros.
Hon är och förblir den ända kvinnan i mitt liv, men en ros har inte passerat genom cerebrum.
Jag får helt kasta skulden på att det varit en i det närmaste hektisk dag.
Jag har även för första gången i mitt liv bestigit en hästsadel, med tillhörande häst.
Jag får tacka Elisa för denna härliga dag och hoppas att våran fantasivärld överlever ännu en dag.
Lämna en kommentar
Framgångskonceptet för större företag i dagens lågkonjuktur är att, som den yngre generationen hade kallat det, beté sig som en fitta.
I en värld full av siffror, stora avtal och lågavlönade golvarbetare, där du redan känner dig lika liten som en pissmyra i atlanten, så lyckas företagen sparka dig i ryggen och få dig att känna dig ännu mindre.
Det pratas om moral, etik och vad som är rätt eller fel, men alla de orden är helt avlägsnade från ytan av vad som tidigare skulle ha kallats för hjärnan hos dessa hopp dödande, livs-elixir sugande byråkrater.
Inte heller räcker det med att ljuga sig grön i ansiktet, till de anställda, utan det ska också skänkas hopp om framtid och struktur tills golvarbetarna är helt hjärndöda.
Men i det stora hela har man bara sig själv att skylla. Om man mäter upp sin egen kapacitet och kommer underfund med att man gott kan förändra världen om man lägger manken till och sedan sätter sig och trycker på en, för världen, helt oviktig knapp 8 timmar om dagen för att lyckas erhålla den, i den ringaste mängd acceptabla, ersättning en människa kan beviljas för denna simpla insats, så har man inte heller någon rätt att klaga.
Nej, nu avslutar jag det här kapitlet.
Min sökan efter att få frodas i säkerhet, värme, kärlek och lycka är nu helt absolverad. Nu måste jag på nått sätt upptäcka min röda tråd i livet och följa den helhjärtat. Istället för att, som resten av min art, ledas helt av min avund till mina gämlikar.
Lyckas jag också med att avsluta alla de kapitel jag inte helt är nöjd med, så kanske jag kan stänga den här boken och lägga alla dess karaktärer bakom mig, för att ge plats för nya spännande figurer som kan leda min historia åt en helt ny riktning.
Ni ska nu inte anta att jag helt i misär och med tårar i ögonen, slirar över tangenbordet för att fort illustrera min avsmak för människan, innan jag deprimerad och livlöst lägger mig och sorg-onanerar i ett tomt badkar.
Tvärtom så ser jag den gågna tiden som ett stort snedsteg, med tillhörande vrickade fot. Det kommer inte bli lätt att finna stigen till min egen rättvisa igen, efter att så länge vandrat runt, vilsen i den vilda skog av dåliga val.
Men omtöcknad och med dimmig blick, så ska jag resa mig från det dy grytet jag hamnat i och med likt en kraftig medvind, helt ignorera alla somatiska faktorer och låta hjärnan agera kapten över mitt livs-skepp från och med nu.
Alla skepp sjunker vid överskriden belastning, så även mitt går väldigt djupt när jag tillåter påstigning till passagerare och gods som inte ens ska åt samma väderstreck.
Det är slutkryssat för min del, och det bihang, med en annorlunda destination än vad som planeras, kommer att ombes att kliva av.
Jag ska avsluta det här inlägget med en hyllning.
Jag vill fatta ett stadigt grepp om alla er 25-35åriga "badboys" där ute, och lyfta upp er på en tron av guld och diamanter. Det är sannerligen fascinerande att se hur ni lyckats snärja varenda liten 15-25 år gammal kvinna som inte helt planerat att klara sig allena. Med eran enligt mig osmakliga personlighet, byggd på era egna dåliga beslut, inte alls märkvärdiga uppväxt och djupt rotade osäkerhet, lyckas ni omvandla erat dåliga sällskap till, vad kvinnor ser som, ett äventyr.
Och om det inte räcker med att ni som oftast lyckas överlåta större delen av eran osäkerhet till den framförhållningslösa kvinna ni lyckats bedöva mentalt, så börjar ni nu också att placera frön för avkomma i dessa temporärt psykiskt outvecklade kvinnor, för att sedan låta er båda inse sanningen om vad som igentligen har hänt, först tio år senare.
Jag vill påstå att det är erat fel att genomsnitts intelligensen i världen sjunker för varje dag, men den insikt som skänks till mig dagligen av det motsatta könet, berättar för mig att felet kanske inte bara ligger hos er.
För resten av er kvinnor som inte alls känner er träffade av uttryck som mentalt handikappad, psykiskt äventyrad, framförhållningsfri och livs disorienterad, så finns vi vanliga hänsynsfulla, omtänksamma och intelligenta män kvar där ute. Och med precis samma mål som alla andra, så tycker vi hellre att det är lönsamt i längden att man möts som gämlikar och påbörjar en resa tillsammans, istället för att ställa för höga krav på bakgrund, nuvarande situation och framtidsplaner som inte alls har med våran gemensamma framtid att göra.
Jag kan inget annat än att hoppas på att ödet uppfattat hur snett hela mänskligheten har hamnat och spara oss från mer förödmjukelse genom en ödesmättad avgörelse år 2012.
Lämna en kommentar
(0) kommentarer
Trackbacks ()
