Det blev en väldigt orolig morgon för Andreas Persson. Jag svarar halvt medvetslös i telefonen, med min inte allt för välkomnande morgon stämma, när Tobias Svensson från arbetsförmedlingen ringer klockan 11:15. Det är exakt samma procedur som igår, de behöver precis som igår ha några papper ifyllda, Tobias försöker, precis som igår, att förklara för mig vad papperna har för innebörd och Tobias förklarar, precis som igår, att han inte kommer vara närvarande nere på arbetsförmedlingen under dagen utan att papprena ligger i receptionen och väntar på mig. Den stora skillnaden är att idag berättar Tobias att jag inte blivit beviljad det stöd som de valt att kalla för "nystartsjobb", och här är vad jag tycker om det:
Nystartsjobb låter förbluffande bra på pappret, men för att bli beviljad detta så måste du uppfylla ett av följande krav: -Invandrat relativt nyligen -Varit sjukskriven och frånvarande från arbetsmarknaden under en längre period -Är och har varit arbetslös i en sammanhängande 6 månaders period under de senaste 9 månaderna -Relativt nyutkommen från fängelset
Poängen med punkt tre är att nå ut till alla de arbetslösa som varit borta från den svenska arbetsmarknaden under en längre period, så att man till exempel saknar referenser och relevans till det jobb man söker. Man ska bli mer populär att anställa tack vare ett ekonomiskt stöd i storleken av arbetsgivaravgiften.
Det finns många hål i den här idén, självklart. Jag har under mina ett och ett halvt år som arbetslös inte lyckats vara helt arbetslös oavbrutet i sex månader. Men de små jobb jag utfört har fortfarande inte gett mig varken referenser eller relevans till de jobb jag sedan sökt. Och även om jag under det senaste året lyckats vara arbetslös oavbrutet i sex månader, så är jag inte beviljad ett nystartsjobb pga att jag under de senaste tre månaderna arbetat hos Whirlpool på heltid.
Slutsats: Jag är för ung för att bli beviljad det stora stödet som innebär att arbetsgivaren får tillbaka den dubbla arbetsgivaravgiften, ville inte regeringen satsa på att få ut unga på arbetsmarknaden? Jag är för arbetsvillig för att bli beviljad de stöd som den kritiserade arbetsförmedlingen utlovar. Istället ges stöd till de som enligt min mening ska märkas som "Lost Cause". Om man går i sex månader utan att lyckas utföra något sorts arbete, så ska man inte prisas med något så gynnande som ett stöd, utan kanske utvisas från landet eller få arbeta med, av kommunen utgivna, oaktuella arbeten som att plocka skräp på gatan. Efter en månad med skräpplockning så ska ni se att även den slöaste lilla tjack pundaren får för sig att engagera sig i sitt arbetssökande.
You fool, Sweden. You fool!
Nu är det inget som har gått åt skogen för mig igentligen, planen är fortfarande den samma. Jag kan bara inte låta bli att kommentera samt kritisera, när arbetsförmedlingen låter en Tobias Svensson ringa mig och berätta att "Jag inte är beviljad nystartsjobb pga att det kom lite saker ivägen".
Nog om det, vi får hoppas på att karma inte existerar. För om det gör det, så har regeringen "a load of crap, coming their way".
Jag har börjar känna vårkänslorna, så det var dags att mixa lite igen. Här är några mixar jag moddat för att passa in i den stora mixen sen. Tryck bara på Play!"
Det är lite sent att påbörja ett inlägg såhär sent på dygnet när man ska arbeta imorgon, men here goes.
Jag har inte skrivit på ett tag, det har liksom inte funnits någon ork. Har jag inte jobbat, så har jag sysselsatt mig med andra saker. Jag har dock försökt att bli bättre med kameran, även fast det ofta bara blir mobilkameran. Det är liksom roligare att visa sina dagar än att bara skriva om dem. Här till exempel så är min frukost som jag då förtär de dagar jag arbetar. 2-4 toast från McD, en juice och en kaffe.
Detta kompletteras vid ett snåret med något roligt mål från antingen Max, Burger King eller McDonalds.
Sedan blir det ofta ett mål till från någon av nämnda snabbmats resturanger vid sex-sju tiden och avslutningsvis en kvällsmat.
De tre musketörerna splittras vilt och alla arbetar vi nu på väldigt skilda tider, så jag har nu fått börja söka mig till nya vänner de dagarna jag inte arbetar så det klaffar med mina små undersåtar. David jobbar nu natt, 00:00-06:30 och Daniel jobbar dags passet, 06:30-15:00! Mitt jobb har väldigt rörliga tider, så oftast klaffar det ändå rätt bra.
I helgen lyckade vi till exempel klämma in en förfest där vi var nyktra alla tre, mindre roligt, men nyttigt. Jag jobbade sedan ett par timmar på lördagen, med något av det värsta jag någonsin gjort. Jag vet inte om man ser döden i mina ögon på den här bilden, men jag kan garantera att jag åtminstonde kände döden passera igenom mig ett par ggr.
Jobbet sög verkligen musten ur mig helt och hållet, och ryggen kändes som om den svullnat upp till dubbla storleken. Så söndagen och måndagen har jag tagit det relativt passivt. Nyklippt är jag sedan ett par timmar tillbaka och sömn har jag fått ganska mycket av.
Men imorgon är det som jag nämnde dags igen, klockan 05:15 ska jag upp och hoppa. Sedan 05:30 så bär det av mot Oxelösund igen, har som vanlig inte en aning om vad som ska göras på SSAB, men om det är nått som liknar det vi gjorde senast, så handlar det mest om att ha med sig en hel del cigaretter. 3 Cigg och 10 minuter jobb i timmen, kan man kort sammanfatta det hela med.
Jag har en ny favorit vad det gäller luncher på hemma plan numera. När vi var och kikade på en lägenhet förra veckan, så svängde vi sedan snabbt in på Lidl för att köpa oss något lätt att luncha på. Och där fannt jag något så underbart gott som halvfärdiga croissanter. De bakades färdigt i ugnen på 200grader i 6 minuter och sedan fylldes med färdigskivad cheddar ost, sedan förtärdes de tillsammans med en mugg O'boy. Fruktansvärt smarrigt.
Nu ska jag upp om endast 5 timmar och 45 minuter, så nu är det dags att göra kvällsmat, frukost och lunch innan jag kryper ner i bingen och in i dimman. Jag ska bli bättre på frekventa inlägg. Out!
Idag har vi skyddat nationens värdeföremål från att bli blöta när och om nationens källare åter igen fylls med vatten. En simplare förklaring kan vara att vi lyfte möbler och saker och petade in pallar under dem. Men jag vill ändå påstå att jag gjort er alla en tjänst. Hur skulle ni klara er utan ett städ med tillhörande hammare, som båda är ett par decennier gamla? Det gör ni bara inte.
Jag kan dock inte undkomma att bli imponerad av historiska saker. Framför allt kan jag bli imponerad av detaljrika saker, så som dåtidens "maskiner" och deras sätt att ha löst halvkomplicerade saker på ett mycket simpelt vis. Jag vet inte hur jag ska kunna sätta fingret på det, men ni som vet vad jag pratar om, ni vet vad jag pratar om.
Kort och gott kan man säga att om ni åker till Gamla Linköping för att köpa choklad och tycker att ni är nostalgiska, så uppskattar ni nog inte Gamla Linköping på samma sätt som mig. Något annat som kan få mig i statisk meditation är detaljrika miniatyr modeller. Så det enorma modell skeppet som stog i källaren kunde ha hållt mig sysselsatt genom hela dagen.
Roligaste detaljen i källaren var ändå de orangemärkta kartongerna. Det tog oss ett bra tag innan vi vågade kika inuti dem. Och om jag berättar vad som befann sig inuti, så måste jag tyvärr döda er. Så ni får nöja er med en bild från utsidan.
Imorgon ska jag ner och arbeta i samma källare, men imorrn väntar desto mer jobb. Hittar jag dock något roligt att fota, så är inte jag den som är slö med mobil kameran, så kanske kanske. Nu blir det en dusch, sen är det hemligheter på gång. Out!
Vad som började som en bra dag, med ordentliga kap, bra väder och trevligt sällskap på Biltema i Linköping slutade i en dunderfylla. Efter att ha inhandlat sprillans nya fälgar, solfilm och annat kul på Biltema, så körde jag en kamrat och hans flickvän till Katrineholm där de skulle släppa några feta moves på någon inflyttningsfest eller dylikt. Tjugo minuter senare hämtade jag upp Daniel hemma hos honom för att sedan med plattan i mattan ta oss hem hit, där vi för-förfestade lite på Spik-grogg och Guitar Hero medans jag gjorde mig iordning.
45 minuter senare så sitter vi på en förfest med ett tiotal flickor, som ända killar. Till en början var stämningen aningen nedsatt och några av flickorna försökte lite halvt övervaka TVn som visade Melodifestivalen. När Melodifestivalen var slut, så räckte det inte med att ingen hade en aning om resultatet, utan några hade nog problem med att skilja upp från ner. Förfesten pågick fram till ett nånting. Och på den tiden hann statusen gå från tung och lugn till snuskig och sekt-tendenser, till hårt krökande och extremt höga röster. Efter ett tag kändes det som om att alla redan hånglat med varandra och utgång blev aktuellt. Flickorna gav sig av till Hugos, medans vi män gick till Harrys, för att stå i kö i 20 minuter innan ett par lesbos övertalade oss till att följa med till VinKällaren. Lite besvikna över att det var fullt på Harrys, så tog vi det ganska lugnt och gav oss av mot efterfesten runt 02:30 redan. Efter ett mat stopp på McDonalds så befinner vi oss igen i lägenheten som vi tidigare fyllt med öl burkar och vin flaskor. Där träffade vi en ny kille, som senare fick dela säng/soffa med Daniel. Jag befann mig inte i samma rum, så jag har inte en aning om hur det här gick till, men man kan väl fantisera ihop ett resultat. Själv somnade jag i en mjuk säng hos två av flickorna för att sedan vakna med hår i munnen och en ligg yta på en rågad decimeter. Då längtar man snabbt hem till sin egen säng. Nu ska jag bota bakfyllan och sedan kanske bege mig till Maxi, med min kära familj. Bjuder på några bilder, Out!
Ett par härliga timmar under täcket och nu är jag nästan utvilad. Inga större incidenter på SSAB inatt, det blev ett väldigt lugnt pass. Jag har ingenting planerat för dagen, mer än att jag ska ta det väldigt lugnt med lite fredagsmys. Jag är sådär mör och go i kroppen, så idag är återhämtningsdag med mängder av mat och vätska. Imorgon blir det Linköping med gänget, sedan på kvällen agerar jag chaufför och tänkte kanske se en film med någon väninna. Om energin finns så skulle jag vilja träna lite också, det var för länge sedan. Så ett pass som omfattar de under de senaste veckorna oanvända muskelgrupperna, så som bröst och triceps, skulle sitta helt underbart bra.
Nu är det iaf helg, och det ska vi njuta av. Om allt går som det ska, så är det dags för biogas anläggningarna nästa månad. Då blir det minst 10 timmar om dagen, oavbrutet i minst två månader. Så det är bara att passa på att njuta av de lediga stunderna man har just nu. Se till att umgås med sina vänner innan man helt får sluta umgås med dem. Till sommaren får man väl använda sig av sin förmögenhet för att köpa tillbaka dem, för ett rimligt pris.
Nu blir det lite mat, sen är det dags att sätta igång med dagen. Out!
Gud, vad jag är mör i kroppen. Gårdagen var kämpig, men ändå väldigt rolig och intressant. Maskiner i den storleken som SSAB använder sig av, ser man inte varje dag. Jag tyckte att jag förklarade rätt bra för min mamma tidigare idag, när jag skulle förklara vad vi gjort;
Tänk dig att du ska byta undertråd på symaskinen, ända skillnaden är att du är lika stor som en myra. Locket till undertråden väger 30 ton och undertrådshållaren sitter fast med bultar som väger uppskattningsvis 10 kilo styck.
Då får man en liten uppfattning om hur det ser ut. Allt känns som förstorat. Du är en pyssling. Men kul hade vi också, inte nog med att övertröttheten satte spel på humören utan Andreasskulle också lära sig använda några nya powertools. Det började simpelt med en vinkelslip, där Robban inte skruvat fast själva skivan ordentligt, så smack sa det, så hade vi en vinkelslip mindre. Sedan skulle jag lossa några bultar med en lufttrycks-skruvdragare, när slangen släpper från fästet och beter sig sådär roligt som duschslangen gör när man släpper lös den i duschen, bara med lite mer kraft.Båda gångerna kunde någon eller något definitivt ha blivit skadat, men humören svek inte för det. Alla skrattade nog av skräck istället. På hemvägen sov både Linus och Robban, och det var inte långt ifrån att jag gjorde det någre gånger jag också. Strax innan ICA Maxi och Ingelsta området, så börjar bilen bubbla och svarar dåligt på gas kommandot. Vid stora rondellen vid OnOff och Willys, så slutar han svara helt på gasen och slutar att accelerera. Med den lilla rörelsekraft jag har kvar, så försöker jag pressa den hela vägen fram till ST1-macken.
Efter att ha tankat bilen på ST1, dit Linus och Robban fått putta bilen de sista 200-300 metrarna. Så åkte jag ganska raskt hem och hoppade ur bilen. Betydligt piggare än en timme tidigare lägger jag mig i sängen och somnar.
Nu är jag vaken igen, sedan två timmar tillbaka. Jag har hunnit duscha, käka lite och suttit ner i några minuter, och nu ringde telefonen. Nu blir det jobb tills tuppen gal igen, antar jag. Out!
Jag känner en kille, jag känner honom mycket väl. Han sa till mig att han ville sova länge denna morgon, för att orka med det nattpass han ikväll ska arbeta på SSAB i Oxelösund. Klockan 10 vaknade han av ett samtal från en vän. Sedan klockan elva har han sedan suttit och gjort olika behörighets test för att få beviljat ett ENTRE pass till SSAB.
Först nu klockan halv två är testen avklarade och han kan börja pilla i sig lite frukost. Klockan halv fyra ska han till Linköping för att jobba. Och innan det ska han hinna duscha, äta och göra sig iordning för arbete.
Jag känner en kille, och den killen är stressad. Precis som han skrev i tidigare inlägg så kommer det bli mycket de här två dagarna. Vi får hålla tummarna för att han åtminstonde kan få lite sömn till helgen, för han är inte utvilad. Han borde igentligen vara lite orolig och ha fjärilar i magen, inför arbetet i Oxelösund. För han vet inte vad som ska göras på plats. Men tack vare hans fullspäckade schema hinner han inte med att känna, tycka eller fundera. Men jag är glad för hans skull, allt detta arbetande med varierande uppgifter, som entreprenör, kommer skänka honom en lysande framtid. Fritid och dötid är för förlorare.
You'll find life's pretty simple, once you've started living.
Jag börjar att återigen se lösningar där andra ser problem. Livet blir inte svårare än man gör det, så med med ett starkt driv låter jag, passivt, dagarna passera.
Jag lyckades sova en del inatt. Ett helt gäng med mjuka fluffiga timmar i min härligt mjuka, varma säng. Planen var att, med solen i ögonen, ta Jetta till Linköping och för andra gången byta in min bilklädsel, innan jag åkte till macken och tvättade bilen både in och utvändigt. Men i sista sekund blev jag inringd för ett jobb i Linköping, så jag fick nöja mig med att tvätta av Jetta innan jag, akut, åkte hem och bytte kläder och gav mig iväg till Linköping.
På vägen hem, klockan 21:30, fick jag reda på att det förmodligen väntar två stycken natt pass om 48 timmar, hos SSAB eller liknande företag som behövde hjälp att reparera någonting. Som Linus så smart kommenterade;
-"När man jobbar som vi gör, så förlorar man de flesta av sina vänner. Men det är inget ont som inte har något gott med sig, utan vänner så finns det ännu mer tid för arbete."
Och det är lite så jag känner just nu, det kommer finnas stunder då det finns dåligt med jobb, den tiden kan jag spendera med mina vänner. Men även om jag arbetar tills jag får sår på händerna, så stannar de riktiga vännerna kvar. Natten spenderade jag med lite smörinbakad lax, ris och en sås på dill och räkor. Tillsammans såg vi 2012, som lätt kan få än att fundera på om allt är förgäves. Här bygger jag en karriär, skaffar familj och bygger en framtid. Och sen kan allt ta slut 2012? Borde man skapa sina dagar annorlunda?
Imorgon blir det lunch med David och Nockmar, sedan ska jag försöka att vila ut mig ordentligt. Jag har en känsla av att arbetet på onsdag och torsdag kommer vara hektiskt och lika delar tänk- och kraftarbete.
Jag är iaf fullkomligt nöjd med dagen och hoppas att morgondagen kan vara någonstans i närheten av lika tillfredställande. Kanske har någon av mina pinglor en stund ledig på kvällen för en film eller nått annat trevligt? Isf har ni mitt nummer och imorgon är jag inte omöjlig när det gäller val av film. Nu har jag svalt ett kilo godis och strax efter sockerchock så kommer... Out!
Söndags kvällen är snart över, allt som är kvar är filmen 2012. Helgen kunde nog inte ha blivit bättre, i fredags blev det som ni vet Harrys med tillhörande efterfest. Fredagen har sedan varit hela helgens samtalsämne, mycket roliga saker skedde denna kväll och alla hade nog en fylla de sent skulle glömma, om någon kom ihåg hela kvällen. På lördagen när fyllan släppt senare på dagen, så gav jag mig ner på stan och träffade pappa som fyllde år. Det blev en snabb fika och efter det var det dags för en stadig frukost att bygga resten av dagen på. Daniel tog bilen ner till Peking såhär tidigt på dygnet och sedan förtärde vi kina mat tills ögonen stog i kors. Sedan begav vi oss hem till mig, där vi började pilla med Jetta'n. Planerna var stora, engagemanget var stort och resultatet var litet. Kort och gott kan man säga att vi fyllde på kylarvätska och glykol. Sedan blev det kaffe innan vi köpte delikatesser inför kvällens hemma sittning. För min del skulle det bli mys med chips och dipp, vitlöksbröd och varmrökt makrill. Dock lyckades jag slockna direkt efter första filmen, och då endast lyckats få i mig fisk och vitlöksbröd. Det var dock mysigt och det var länge sedan jag sov så länge och så skönt som jag gjorde inatt.
Söndagen startade sedan vid tolv, då vi gav oss ner till Mekonomen för att inhandla saknade delar. Sedan blev det mer pill med bilarna, bland annat monterade både jag och Daniel sportluftsfilter på våra ögonstenar, med lite hjälp av Davids stora kompetens inom bilområdet. *ironi*
Vi avslutade dagen hemma hos Jolleman, där Nocke mötte upp med oss. Där pratades det om allt eller inget och vi spelade lite Buzz. Det är skönt när gamla gänget samlas sådär, stämningen är glad och nästan lite nostalgisk. Nu har jag precis ätit kycklingspett och ska strax avsluta med kvarvarande dipp med tillhörande chips, från gårdagen. Imorgon är jag ledig, iaf så som det ser ut just nu, så då ska det tränas igen. Kanske kan bli nån veckas träning innan jobbet sätter igång på riktigt, Katrineholm nästa. Out!
Tre timmars sömn och fortfarande onykter så att rummet snurrar när man vaknar klockan 10 på morgonen måste tyda på att man haft en hyfsad kväll dagen innan. Igår efter att ha arbetat ett par timmar, så kommer jag hem och duschar för att sedan åka och hämta Nockmar i smedby och plocka upp lite mer skräpmat från Rosa Pantern. Väl hemma hos mig, så börjar vi förtära alkohol och prata om de senaste veckorna, då Nockmar lyckats vara nära döden i en brutal krock. Det var otäckt men även intressant och trevligt att sitta och kallprata lite med en varsin öl. Klockan 21:30 dyker grabbarna grus upp, ett par öl ifrån nyktra och vi samtalar lite till, innan vi beger oss ner till Harrys.
Inne på Harrys var det som vanligt en härlig blandning av olika folkgrupper och åldrar. Jag satt ett tag och samtalade med Kim Käll om allt och inget, gav mig sedan på spelborden i nån timme och avslutade med att kallragga på några flickor som Nockmar behövde hjälp med. Vid kvart över tre är Daniel utanför fönstret på väg hem med en flicka som fått i sig mer än tillräckligt. Och bara det är sedan en historia i sig. Kvarvarande bestämmer sig för en efterfest hemma hos Nockmar och ger sig ut i jakt på en taxi. Tjugo minuter senare sitter vi ihopgosade i hans soffa och dricker folköl, vin och baileys. En timme senare så halvsover jag i soffan medans en av tjejerna ligger strax bredvid och berättar om hela sitt liv. Ju mer hon pratar, ju mer inser jag att flickorna jag och Nockmar har fått med oss på våran lilla efterfest, inte håller högsta klass. Tvärtom så var nog Nockmar och jag själv ett par rejäla kap i deras ögon. Detta, som ni säkert vet, faller mig inte i smaken. Så i det här läget gör jag så gott jag kan för att ignorera denna varelse som fått vittring av min manliga essens.
Någonstans mellan klockan sex och klockan sju, så drar Nocke i handbromsen. Då var han trött och ville sova, och hans taktikval för att bli av med de kvinnor vi fått på halsen, var att påstå att han omöjligt skulle kunna somna så länge det finns folk i hans lägenhet. Med ett stort leende på läpparna iaktog jag diskussionen som sedan slutade med att tjejerna skulle få lämna oss. Flickan som varit mitt umgänge denna morgon var den mest aktiva i denna diskussion och fällde starka argument så som; -"Jag är nöjd med kvällen och kan gott somna direkt, så behöver du inte oroa dig för mig?" -"Om du bara blundar i tio minuter, så har ju du somnat sen.." -"Vi kan dela säng allihop, så har du kolla på oss?" Men Nockmar var svårt bedövad av trötthet och gav inte med sig. Så klockan sju på på morgonen fick flickorna en varsin "walk of shame". Själv slocknade jag tio minuter senare, mer belåten än på länge. Mer och mer börjar jag förstå varför människor söker så hårt efter bekräftelse och uppmärksamhet.
Resten av dagen ska jag nog aktivera mig väldigt lite, på sin höjd att jag lyckas ta mig ut en stund senare och träffa grabbarna eller ser en film hos en tjej kompis. Crea Diem! Out!
Jag vet inte vad det är med mig idag. Redan när jag vaknade imorse så kände jag att jag saknade energi helt och hållet. Till råga på det, så väljer jag att bara slänga i mig en macka och en kopp kaffe till frukost. När mitt humör började svika efter 1 timmes jobb, så valde jag att ta en paus och åka bort och köpa frukost. Det är dock inte det lättaste att köpa frukost på Ica, när du inte har någon köksutrustning alls att använda dig av. Således blev min frukost som följer; 2 munkar med socker 1 Gainomax 1 Ica Drickyoghurt 500ml 1 Festis Cactus/lime 600ml 1 Sportlunch Men inte heller efter att ha förtärt detta, så kände jag mig piggare. Vi avslutade arbetet redan vid 12-13 och åkte hemmåt. Väl hemma så bestämde jag mig för att nått måste göras, så jag tillagade en liten större lunch. Det blev en indonesisk "Omelet dengan keju dan salami", en gainomax, en sportlunch, ett äpple och en kopp choklad gjorde på en halv del grädde. Nu är jag mätt, men det är fortfarande suddigt för ögonen.
Till helgen blir det kanske en lättare utgång och sedan ska jag nog sova en del. Jag fick nästan sju timmar inatt, men ändå känns det som om jag skulle kunna ta sju timmar till.
Nu ska jag iaf gasa ner till kontoret, för att skriva lite papper, sedan blir det Linköping med umgänget. Jag ska byta lite oönskade födelsedags presenter och inhandla mer saker till min lilla prinsessa. Det kan bli så att det äts några kyckling vingar på Burger King också, de är utsökta.
Jag vill kalla det en lång och innehållsrik dag, men vad bestämmer igentligen om dagen är lång eller inte? Igentligen säger man väl bara att dagen har varit lång, om man utfört många saker under dagen? Dagen då dagen är som längst, den 21:e Juni, så säger man det dock aldrig pga av rätt anledning. Just att dagen varit lång. Klurigt det där.
Men idag har jag hunnit med en del iaf. Dagen började klockan sex, då jag åkte hemmifrån efter att ha blivit väckt per telefon. Tack! Då begav jag mig iväg och plockade upp Robban, lämnade honom och min bil ute i Braviken för att sedan ta Transportern ett varv runt stan och plocka upp dagens arbetskamrater. 6-10 mil, en tankning och diverse felkörningar senare, så befinner vi oss på någon gård utanför Linköping. Där arbetade jag flitigt och gav sedan mig själv en extra lång lunch. På Burger King blev det: 6 Chicken Nuggets 4 Chili Cheese 4 King Wings 1 Stor pomme 3 Dipsåser 1 Stor Cola 1 Stor Kaffe 1 Paj Efter lunch blev det lite slöare tag, men jag jobbade ändå till fyra. Direkt efter det åkte jag och bytte bil igen, åkte hem och hämtade en banan (som förövrigt ligger kvar i bilen kom jag på) och hämtade sedan Daniel hemma hos honom. SEN kära kamrater, så åkte jag och Daniel till OKQ8 i hageby och hissade upp bilen och konstaterade att vi inte behövde byta hela kopplingen på min kära Jetta, utan att det gott och väl skulle räcka med att byta kopplingsvajer. Så iväg till mekonomen för att inhandla en svinbillig simpel kopplingsvajer. Då personalen såg på mig att det var panik, så hade de självklart inte den svinbilliga simpla kopplingsvajern. Utan de kunde bara erbjuda den mycket mer avancerade och dyra kopplingsvajern. Jag vet inte hur många utav mina bilintresserade vänner som läser min blogg, men ni som vet, säg mig; Är inte 700kr lite väl dyrt för att byta en kopplingsvajer? Då räknar jag med kostnaden för att få använda service hallen på OKQ8, men ändå.
Nu såhär när man läser vad jag lyckats utföra på min, enligt mig, långa dag, så måste jag ändå säga att det känns föga tomt ändå. Det måste vara mitt härliga humör och att jag ständigt är i rörelse som får mina dagar att kännas bra och långa. Idén med att skriva vad jag åt på Burger King var igentligen att jag under min bloggning, lyckas få med allt jag käkat idag, och alla andra dagar. Men det orkas inte med, för nu slocknar jag strax. Poängen var iaf att jag äter tillräckligt för 3 personer på en dag. Och mest skräpmat, vilket det bör bli ändring på. Kanske bör jag fortsätta min jakt på en flickvän, som kan få flytta in i min snart funna lägenhet och stå för matlagningen medans jag är ute och, bokstavligt talat, skrapar hem pengarna! Hihi.
Nu ska jag krypa ner under mitt nya täcke och luta huvudet mot min nya kudde för att sedan helt utan hjärnaktivitet invänta min nya dag. Crea Diem! Out!
Då var det dags att ge sig på lite sömn igen då. Mobilen inte helt på ljudlös, men i ett tystare läge än att "Wheetus - Teenage Dirtbag" väcker mig om 5 minuter. Hellst ska jag fortsätta jobba nu direkt och 24 timmar till. De senaste 24 timmarna har verkligen varit helt otroliga. Det är skönt att jobba, att slita ut sig totalt. Man somnar så bra på "kvällarna" sen. Jag har nu hunnit med två stycken 8 timmars pass, plus lite övertid på bägge passen. Klockan 8:00 i måndags imorse, så lämnade jag hemmet! Nu Tisdag morgon så sitter jag här precis nyhemkommen. Jag har varit hemma en liten stund nångång, men tidsuppfattningen är inte den bästa, så jag kan inte säga när. Jag var till och med tvungen att kolla kalendern på datorn för att få reda på vilken dag det var. Men nu efter en hel natt i Linköping, med små fem-tio minuters sömn pausar, så ska jag slänga i mig en macka och sedan glida ner i sängen.
Ett stort tack, tillsammans med en ursäkt kanske, går ut till er som blir sms bombade av mig på kvällarna och nätterna. Det existerar dö-tid även på mitt jobb, så då är det skönt att få reda på vad omvärlden pysslar med just då. Vi har jätte trevligt i bilen i övrigt, men efter att övertröttheten slutat få dig till att skratta åt genanta gubbar, roliga ljud och osmakliga fisar så kan det vara kul att sysselsätta sig med något annat.
Här sitter jag klockan 01:20 och påbörjar ett blogg inlägg, även fast jag vet att jag ska jobba om 6 tim och 40 min. Det känns som om jag sållat bort all "Spik-tid". Den här veckan som varit, så har jag inte kunnat sitta ner en endaste gång och kännt att "nu kan jag bara sitta här". Min arbetsvecka har varit hektisk, men det är så sjukt ointressant, så jag tänkte börja med fredagen, min födelsedag. Jag har redan sagt att det inte finns någonting att fira när man fyller 23 år, men jag hade nog hoppats på en dag mer tillägnad mig, än den dagen jag hade i fredags.
Dagen började klockan 7, av att jag fick sätta mig i arbetsbilen och åka runt i stan och plocka upp två små personer, sedan ut till Kimstad och plocka upp en tredje och sist till linköping för att plocka upp den fjärde innan vi tillslut gav oss av mot Mantorp. Vi virrade runt ut i skogen tills det var dags för snö skottning. Jag rörde inte ett finger på hela dagen, utan dirigerade mest arbetet från backen, medans Jonathan, med vrickad fot, sprang och hoppade ner snön från taket, tills han stog på näsan och fick näsblod. De andra hackade på med cirka 45% arbetsmoral, tills dagen avslutades med att Jonathan fick ner en 6x4 meter stor snö-kaka, när han på knä stog och kissade längst upp på taket. Sedan tog vi oss en tripp till systembolaget innan vi tillslut avlutade arbetet för dagen. Väl hemma så var det fortfarande stress; in i duschen, svara på samtal, ta på en strumpa, svara på samtal, ta på en strumpa till, svara på samtal.. osv. Dagen verkade tveklöst vara påväg mot sitt slut, när jag efter ett samtal med en kär väninna, som tveklöst sa upp kontakten med mig per telefon på min födelsedag, är påväg in i en korsning i samma sekund som en långtradare, samtidigt som telefonen ringer. Trots allt detta, så var mitt humör på topp, så efter många om och men, så befann jag mig runt 21:00 iaf på en förfest i Haga. Kvällen avslutades på Hugos och Otten. En mycket lugn kväll som slutade mycket tidigt, men mycket trevligt.
På lördagen så var det dags för min årliga pendling mellan olika tårtor och familjer. Allt sköttes inte så fint som det kunde ha gjorts, så en halvtvär Andreas pressade ut ett ordentligt sista smil när de sista personerna tackade för sällskapet och begav sig hemmåt. Senare på kvällen stog Karateklubben på schemat, så tillsammans med Daniel begav jag mig iväg på förfest på Kungsgatan i ett studentboende, där Josefine bjudit in oss. Jag och Daniel var fortfarande lite bakfulla sen dagen innan, och tog det till en början rätt passivt. Det blev en del Donky Kong på Wii, tillsammans med några trevliga flickor, som absolut hade spelat Donky Kong tidigare. Väl nere vid Trappan, så är kön 8 meter för lång, då vi alla tre missat att köpa förköpsbiljetter. Josefine kallade det för en kväll medans jag och Daniel fiskade upp ett par fribiljetter till Harrys av kvällens klubb-dj Kim "K2" Käll.
Med mycket trevlig stämning och en storvinst på blackjack bordet, så började humöret att bli tip-top inom kort. Efter cirka en timme inne på Harrys, så bemöts jag av en tjej/kvinna i 30års åldern. Hon frågar om hon får slå sig ner, och jag välkommnar henne självklart. Vi pratar ett tag och sedan så säger hon rakt ut; "Man märker verkligen direkt på dig att du är en av de bra killarna." Det kändes så bra i mig att jag fick fjärilar i magen. Det kändes liksom befriande. Jag är en bra kille, en av de snällaste. Och det bör man ibland bli belönad för. Detta hjälpte denna jätte trevliga varelse mig med, så jag tackade henne så som bara Spik kan. Vi fortsatte prata och hon berättade om sin 8 år gamla dotter, sin förra pojkvän och resten av sitt liv. Sedan gav hon ordet till mig medans hon lyssnade och tog till sig. En timme senare, så lämnar hon mig för att springa och hälsa på någon kompis, men återvänder inom 2 minuter. Då tog hon min hand och drog med mig in på det andra dansgolvet, där de passande nog spelade "Dirty dancing - Time of my life". Vi dansade och vi viskade. Vi log och vi kramades. Det var nästan så att jag önskade att jag var född en dag senare, så att lördagen kunde ha varit min födelsedag. Ett super tack till henne.
Söndag klockan 1300 så var jag igång och jobbade igen. Jag kom hem för 45 minuter sedan, och ska iväg väldigt snart igen. Men nu har ni iaf fått en uppdatering! Vet inte när tid kommer att finnas för nästa blogg, men detta inlägget var brödigt. Så ni överlever nog ett tag. Out!
Den här bloggen handlar om Andreas Persson, 24, från Norrköping som genomgått en stor bypass operation på hjärtat där de reparerat en segelklaff och ersatt en bit av aortan med en syntetisk protes. Till stor del kommer bloggen att handla om hans träning och kost. Men även en del om hans tankegång kring ämnet och den svenska sjukvården. Så långt det är tillåtet får ni följa med i text och bild på resan till full återhämtning och lite till.
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
Jag har börjar känna vårkänslorna, så det var dags att mixa lite igen. Här är några mixar jag moddat för att passa in i den stora mixen sen. Tryck bara på Play!"
Idag har vi skyddat nationens värdeföremål från att bli blöta när och om nationens källare åter igen fylls med vatten. En simplare förklaring kan vara att vi lyfte möbler och saker och petade in pallar under dem. Men jag vill ändå påstå att jag gjort er alla en tjänst. Hur skulle ni klara er utan ett städ med tillhörande hammare, som båda är ett par decennier gamla? Det gör ni bara inte.
På hemvägen sov både Linus och Robban, och det var inte långt ifrån att jag gjorde det någre gånger jag också. Strax innan ICA Maxi och Ingelsta området, så börjar bilen bubbla och svarar dåligt på gas kommandot. Vid stora rondellen vid OnOff och Willys, så slutar han svara helt på gasen och slutar att accelerera. Med den lilla rörelsekraft jag har kvar, så försöker jag pressa den hela vägen fram till ST1-macken. 
Kort och gott kan man säga att vi fyllde på kylarvätska och glykol. Sedan blev det kaffe innan vi köpte delikatesser inför kvällens hemma sittning. 
ju mer inser jag att flickorna jag och Nockmar har fått med oss på våran lilla efterfest, inte håller högsta klass. Tvärtom så var nog Nockmar och jag själv ett par rejäla kap i deras ögon. Detta, som ni säkert vet, faller mig inte i smaken. Så i det här läget gör jag så gott jag kan för att ignorera denna varelse som fått vittring av min manliga essens. 
tankning och diverse felkörningar senare, så befinner vi oss på någon gård utanför Linköping. Där arbetade jag flitigt och gav sedan mig själv en extra lång lunch.
Dagen började klockan 7, av att jag fick sätta mig i arbetsbilen och åka runt i stan och plocka upp två små personer, sedan ut till Kimstad och plocka upp en tredje och sist till linköping för att plocka upp den fjärde innan vi tillslut gav oss av mot Mantorp. Vi virrade runt ut i skogen tills det var dags för snö skottning. 
så som bara Spik kan.