Under senaste rutinkontrollen av hjärtat så hade jag lyckats förvärra den svullnade aorta delen vilket då innebär ett mindre kirurgiskt ingrepp. Resan dit har varit spännande och minst sagt chockerande.
Ingen information stämmer någonstans, utan egentligen var det från första början ett misstag under rutinkontrollen som orsakat att vi nu kollat närmare på aortan och bestämt oss för operation.
Bilden: Ett hjärta.. inte mitt.
Under första ultraljudet så mäter sjuksköterskan upp att min kammare har vuxit och att läckaget (som jag tror är mellan vänstra förmak och vänstra kammaren) har vuxit.
Därifrån får jag en remiss till Linköpings Universitets Sjukhus, som då utför samma ultraljud igen och sedan skickar ner en sond i halsen och mäter från fler vinklar.
Efteråt får vi träffa en doktor som då inte hunnit kolla på de nya bilderna och formar sin mening efter vad sköterskan (och förmodligen en doktor) från Norrköping har visat honom.
Enligt de bilderna så är det klaffläckaget som är högsta prioritet och "när de ändå är inne" så ska de klippa bort den förstorade biten av aortan och byta ut den mot en syntetisk version.
Därifrån får jag en remiss till Linköpings Universitets Sjukhus, som då utför samma ultraljud igen och sedan skickar ner en sond i halsen och mäter från fler vinklar.
Efteråt får vi träffa en doktor som då inte hunnit kolla på de nya bilderna och formar sin mening efter vad sköterskan (och förmodligen en doktor) från Norrköping har visat honom.
Enligt de bilderna så är det klaffläckaget som är högsta prioritet och "när de ändå är inne" så ska de klippa bort den förstorade biten av aortan och byta ut den mot en syntetisk version.
Bilden: Skillnaden på en hel och en trasig klaff mellan förmak och kammare.
Idag ringde samma doktor och berättade att han inte förstod hur Norrköping kunde tycka att klaffen var av prioritet och att den gott kunde klara sig ett par år till, om inte resten av mitt liv.
I samma andetag så berättar han dock att han tycker sig se en ökning av bredden på aorta delen. Som han då istället tycker är av prioritet och att de då ska ta klaffdelen "när de ändå är inne".
Så alltså kan man säga att en oduglig sjuksköterska tog en oduglig bild och tack vare hennes oduglighet så har vi bestämt oss för hjärtoperation. Vad ska man säga? "Tack"?
Aortan blir iaf en syntetisk bit och om jag har lite tur (troligt), så räcker det med att spänna de strängar som håller klaffen på plats i stängt läge, för att reparera klaffen.
Annars byts den ut mot en protes som jag inte riktigt vet hur det ser ut.
Annars byts den ut mot en protes som jag inte riktigt vet hur det ser ut.
Bilden: Två versioner av en klaffprotes. Dessa hör hemma vid aortan, men jag gissar på att den de ska använda i mig ser ut på ungefär samma sätt.
Så iaf, ingen träning förän operationen är över. Och de rekomenderade väl att lägga ner hård styrketräning, då det kan orsaka vidgningar på andra delar av aortan. Men vi får se.
Lugnare styrketräning och nån mer rolig aktivitet ska väl gå an..
Men tills dess,
Ensam är stark! // Spike
Postat i Allmänt | 
(1) kommentarer
Trackbacks ()
(1) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
