Fredagen spenderade jag som ni vet på egen hand, så när som på ett litet besök och någon matbit med familjen.
Strax efter att jag postat inlägget om fredagen, så kände jag för en kall öl i en båt med ett fiskespö i handen. Så på lördagen var planen att genast när jag vaknade bege mig ut till Bränntorp och ro ut med båten och fånga mig lite små fisk att agna med i kräftburarna. Men ett sent och segt uppvaknande resulterade i att jag infann mig på landet först efter att förtärt lite lövbiff och pomme hos familjen Persson/Pettersson vid 16-tiden.
Till historien hör att vägen ut till Bränntop är kanske den skönaste vägen i hela Östergötland.
När du väl svänger av 55:an vid rejmyre korset så kommer en mycket ensam 70-väg med blandad terräng runt om.
Och efter att ha kört denna väg ett tiotal ggr så vet du precis var asfalten är dålig och vart kurvorna är dåligt kuperade. Så med en hastighet som pendlar mellan 70-90kmh och sterion på högsta volym, så känns situationen som tagen ur Fast and the furious: Tokyo Drift, när huvudpersonen och den aktuella flickan glider ner för berget i en mjukt klippt scen.
Då trivs man bakom ratten.
Väl framme i Bränntop vill De, som de väl betonat i ett brev, att man ska följa de 30 skyltar som finns.
Sagt och gjort så puttrar jag på tomgång på vägarna till stugan och kan inte låta bli att gräma mig över hur ryckigt hon går på låga varv. Det är som ett stort spelrum mellan motorbroms och acceleration.
Så när jag stannat bilen på grusgången, tar jag ett par raska steg mot huvudentrén, öppnar dörren och rycker sedan direkt nycklarna till den främre boden. Där plockar jag på mig lite verktyg och dyker sedan direkt ner i motorutrymmet. Efter att försökt läsa lite felkoder och jämfört dessa med mentala anteckningar så spänner jag och smörjer gaswire'n.
Därefter tar jag en snabb titt på resultatet av dagens V75 via text-tv och konstaterar att vi ännu en gång fått sex rätt och att det ännu en gång inte blev någon utdelning på sex rätt. Besviket hamnar blicken på klockan som visar 17:45. Raskt jobbar jag ut till bilen, petar in ett spö och en låda med drag och beger mig, på tomgång, till båten.
Sagt och gjort så puttrar jag på tomgång på vägarna till stugan och kan inte låta bli att gräma mig över hur ryckigt hon går på låga varv. Det är som ett stort spelrum mellan motorbroms och acceleration.
Så när jag stannat bilen på grusgången, tar jag ett par raska steg mot huvudentrén, öppnar dörren och rycker sedan direkt nycklarna till den främre boden. Där plockar jag på mig lite verktyg och dyker sedan direkt ner i motorutrymmet. Efter att försökt läsa lite felkoder och jämfört dessa med mentala anteckningar så spänner jag och smörjer gaswire'n.
Därefter tar jag en snabb titt på resultatet av dagens V75 via text-tv och konstaterar att vi ännu en gång fått sex rätt och att det ännu en gång inte blev någon utdelning på sex rätt. Besviket hamnar blicken på klockan som visar 17:45. Raskt jobbar jag ut till bilen, petar in ett spö och en låda med drag och beger mig, på tomgång, till båten.
På vattnet är det stiltje, solen ligger sådär lagom lågt och det vakas med korta mellanrum. Jag ror ut några meter och bestämmer mig sedan för att kasta lite runt de vak jag ser. För mig själv säger jag upprepade ggr att fiskarna är för små och att de omöjligt kommer att nappa på något annat än brödsmulor eller räkor, vilket tillslut resulterar i att jag ror ut en bit till. Halvvägs genom sjön kommer samma känsla som fångade mig på fredagen, men den dämpas fort av ett samtal av en väninna som vill komma ut och göra mig sällskap.
Här har klockan slagit sju och bevisligen så finns det ingen fisk stor nog att fånga i våran mycket lilla sjö.
Så jag bestämmer mig för att det är bättre att åka in till stan igen.
Ännu en gång denna dag åker jag den härliga sträckan från Bränntop till 55:an, dock pekar klockan på ungefär tjugo minuter i åtta på kvällen. Och mörkret har lagt sig över 70-vägen. Snabbt konstaterar jag två saker.
1. Mina framlyktor behöver mer ström, jag vet inte om de är kopplade med högkapacitets relä just nu. I annat fall behövs ett sådant och grövre kablar. Aldrig att jag får ut mina 55watt ur de här lamporna och de är ändå nya.
2. Vindrutan behöver poleras eller helt bytas, vilket planen var att göra först efter vintern. Men desto längre in i vintermörkret vi kommer, desto mindre kommer jag att se när de andra bilarna lyser med sina Xenon ljus rakt in i min lågt satta cockpit.
Här har klockan slagit sju och bevisligen så finns det ingen fisk stor nog att fånga i våran mycket lilla sjö.
Så jag bestämmer mig för att det är bättre att åka in till stan igen.
Ännu en gång denna dag åker jag den härliga sträckan från Bränntop till 55:an, dock pekar klockan på ungefär tjugo minuter i åtta på kvällen. Och mörkret har lagt sig över 70-vägen. Snabbt konstaterar jag två saker.
1. Mina framlyktor behöver mer ström, jag vet inte om de är kopplade med högkapacitets relä just nu. I annat fall behövs ett sådant och grövre kablar. Aldrig att jag får ut mina 55watt ur de här lamporna och de är ändå nya.
2. Vindrutan behöver poleras eller helt bytas, vilket planen var att göra först efter vintern. Men desto längre in i vintermörkret vi kommer, desto mindre kommer jag att se när de andra bilarna lyser med sina Xenon ljus rakt in i min lågt satta cockpit.
Vid 20:00 tar jag en kopp kaffe med familjen Persson/Pettersson samtidigt som vi ser på Fångarna på fortet, därefter åker jag hem och panik städar lägenheten innan nämnda väninna dyker upp. Resten av kvällen spelar vi först Yatzy för att sedan övergå till bilspel på Playstation. Ingen av oss är väl särskilt bra förlorare, yours truly framför allt, och med lite alkohol i blodet så blev inte resultaten allt för märkvärdiga.
Kvällen blev nog i sig exakt vad jag behövde. Lite lättsamt smuttande på några öl, ett socialt umgänge och bara slappa.
Kvällen blev nog i sig exakt vad jag behövde. Lite lättsamt smuttande på några öl, ett socialt umgänge och bara slappa.
På söndags morgonen vaknar jag av att någon fixar iordning sig på badrummet, men somnar lika snabbt om. Ett okänt antal minuter senare så vaknar jag igen, då av en avskeds puss. Och först då förstår jag vad som sker och klämmer då ur mig ett "Hej då" för att sedan snabbt rycka åt mig, det under natten saknade, täcket och somnar sedan om igen. Först klockan 13-14 vågar jag kliva upp och leta mig fram till kylskåpet för en snabb frukost.
Här avbryter jag inlägget känner jag.
Det var värst vad utförligt jag beskrev hela min helg. =P
Och min tanke var egentligen bara att posta bilden på bilen, så ni vet vad ni ska hålla er undan ifrån på vägarna.
Det var värst vad utförligt jag beskrev hela min helg. =P
Och min tanke var egentligen bara att posta bilden på bilen, så ni vet vad ni ska hålla er undan ifrån på vägarna.
Nu är det gjort iaf. Så tills vidare..
Over and Out! // Spike
Over and Out! // Spike
Postat i Allmänt | 
(1) kommentarer
Trackbacks ()
(1) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
