Oki, ni är ett gäng veka människor, helt utan förtroende för Andreas.
Självklart, så har inte Andreas Persson tagit kokain. Andreas ville dels visa att han med all rätt får skriva precis vad han vill i sin blogg. Och de som väljer att läsa om hans liv, får vara förberedda på att det kan dyka upp saker som de kanske inte vill läsa om.
Men mer och mer börjar jag inse att jag tog det ett eller två steg för långt. Så jag klämmer ur mig något som ska likna en ursäkt. Helgen har dock varit jävligt rock n'roll, vilket jag ville illustrera.
För att om man vaknar klockan 07:00 på en fredag, fortfarande svinpackad och inte har en aning om vart man är eller knappt vem man är och sedan ändå sätter sig i en bil för att avverka fyllan samt baksmällan under en tre timmar lång roadtrip, så känner man sig ganska hardcore.
Och vem känner sig inte jäkligt rock när man vaknar upp i en främmande lya, med främmande andedräkt, bredvid en främmande tjej och klappar en främmande katt, medans någon främmande människa dammsuger i hallen?
Och vem blir inte sjukt lugn efter att ha kämpat upp de bakfulla ögonen, för att kunna vrida den bakfulla samt stela nacken, för att kunna kika på den bakfulla, förmodligen avkapade, bortdomnade armen som din bakfulla väninna lyckats stoppa blodflödet till?
Och vem känner sig inte otroligt hel, när man senare sitter på Halvars och käkar mjukglass med strössel, bakom ett par mycket förstora solglasögon tillsammans med gänget?
Men ni kan vara lugna, nu är det dags att tona ner på Rock n'Roll livet ett tag och börja träna och arbeta igen. Och framför allt så ska jag ta mycket mindre kokain.
Out!
Postat i Allmänt | 
(0) kommentarer
Trackbacks ()
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
