2010-03-01

You proved me right

Här sitter jag klockan 01:20 och påbörjar ett blogg inlägg, även fast jag vet att jag ska jobba om 6 tim och 40 min. Det känns som om jag sållat bort all "Spik-tid". Den här veckan som varit, så har jag inte kunnat sitta ner en endaste gång och kännt att "nu kan jag bara sitta här". Min arbetsvecka har varit hektisk, men det är så sjukt ointressant, så jag tänkte börja med fredagen, min födelsedag.
Jag har redan sagt att det inte finns någonting att fira när man fyller 23 år, men jag hade nog hoppats på en dag mer tillägnad mig, än den dagen jag hade i fredags.

Dagen började klockan 7, av att jag fick sätta mig i arbetsbilen och åka runt i stan och plocka upp två små personer, sedan ut till Kimstad och plocka upp en tredje och sist till linköping för att plocka upp den fjärde innan vi tillslut gav oss av mot Mantorp. Vi virrade runt ut i skogen tills det var dags för snö skottning.
Jag rörde inte ett finger på hela dagen, utan dirigerade mest arbetet från backen, medans Jonathan, med vrickad fot, sprang och hoppade ner snön från taket, tills han stog på näsan och fick näsblod. De andra hackade på med cirka 45% arbetsmoral, tills dagen avslutades med att Jonathan fick ner en 6x4 meter stor snö-kaka, när han på knä stog och kissade längst upp på taket.
Sedan tog vi oss en tripp till systembolaget innan vi tillslut avlutade arbetet för dagen.
Väl hemma så var det fortfarande stress; in i duschen, svara på samtal, ta på en strumpa, svara på samtal, ta på en strumpa till, svara på samtal.. osv.
Dagen verkade tveklöst vara påväg mot sitt slut, när jag efter ett samtal med en kär väninna, som tveklöst sa upp kontakten med mig per telefon på min födelsedag, är påväg in i en korsning i samma sekund som en långtradare, samtidigt som telefonen ringer.
Trots allt detta, så var mitt humör på topp, så efter många om och men, så befann jag mig runt 21:00 iaf på en förfest i Haga. Kvällen avslutades på Hugos och Otten.
En mycket lugn kväll som slutade mycket tidigt, men mycket trevligt.

På lördagen så var det dags för min årliga pendling mellan olika tårtor och familjer.
Allt sköttes inte så fint som det kunde ha gjorts, så en halvtvär Andreas pressade ut ett ordentligt sista smil när de sista personerna tackade för sällskapet och begav sig hemmåt.
Senare på kvällen stog Karateklubben på schemat, så tillsammans med Daniel begav jag mig iväg på förfest på Kungsgatan i ett studentboende, där Josefine bjudit in oss. Jag och Daniel var fortfarande lite bakfulla sen dagen innan, och tog det till en början rätt passivt. Det blev en del Donky Kong på Wii, tillsammans med några trevliga flickor, som absolut hade spelat Donky Kong tidigare.
Väl nere vid Trappan, så är kön 8 meter för lång, då vi alla tre missat att köpa förköpsbiljetter.
Josefine kallade det för en kväll medans jag och Daniel fiskade upp ett par fribiljetter till Harrys av kvällens klubb-dj Kim "K2" Käll.

Med mycket trevlig stämning och en storvinst på blackjack bordet, så började humöret att bli tip-top inom kort.
Efter cirka en timme inne på Harrys, så bemöts jag av en tjej/kvinna i 30års åldern.
Hon frågar om hon får slå sig ner, och jag välkommnar henne självklart.
Vi pratar ett tag och sedan så säger hon rakt ut; "Man märker verkligen direkt på dig att du är en av de bra killarna."
Det kändes så bra i mig att jag fick fjärilar i magen. Det kändes liksom befriande.
Jag är en bra kille, en av de snällaste. Och det bör man ibland bli belönad för.
Detta hjälpte denna jätte trevliga varelse mig med, så jag tackade henne så som bara Spik kan.
Vi fortsatte prata och hon berättade om sin 8 år gamla dotter, sin förra pojkvän och resten av sitt liv.
Sedan gav hon ordet till mig medans hon lyssnade och tog till sig.
En timme senare, så lämnar hon mig för att springa och hälsa på någon kompis, men återvänder inom 2 minuter.
Då tog hon min hand och drog med mig in på det andra dansgolvet, där de passande nog spelade "Dirty dancing - Time of my life".
Vi dansade och vi viskade.
Vi log och vi kramades.
Det var nästan så att jag önskade att jag var född en dag senare, så att lördagen kunde ha varit min födelsedag. Ett super tack till henne.

Söndag klockan 1300 så var jag igång och jobbade igen. Jag kom hem för 45 minuter sedan, och ska iväg väldigt snart igen. Men nu har ni iaf fått en uppdatering!
Vet inte när tid kommer att finnas för nästa blogg, men detta inlägget var brödigt. Så ni överlever nog ett tag.
Out!
Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar:



Kategorier

Senaste posterna

ASpikeP@ Instagram

Arkiverat

Den här bloggen handlar om Andreas Persson, 24, från Norrköping som genomgått en stor bypass operation på hjärtat där de reparerat en segelklaff och ersatt en bit av aortan med en syntetisk protes. Till stor del kommer bloggen att handla om hans träning och kost. Men även en del om hans tankegång kring ämnet och den svenska sjukvården. Så långt det är tillåtet får ni följa med i text och bild på resan till full återhämtning och lite till.