2012-05-07

Futuo Vobis Fatuus Domus!!!!


Ibland vaknar jag med ett stort leende på läpparna och känner hur dagen kommer att bli helt sagolik. Idag var en sådan dag, men nu sitter jag här med en indignation så väldig att det känns som om att mitt nya hjärta ska skjuta rakt ut genom bröstkorgen. Jag är arg, riktigt arg.


This is what happend..
Efter mitt härliga uppvaknande så la jag märke till det härliga vädret som dagen hade att erbjuda. Ganska fort hamnade jag i det nya åkdonet som jag införskaffat under helgen och ger mig snabbt ut på en solbelyst motorled. Vid 15:00 landar jag i Bränntorp där jag blir bjuden på fläskYTTERfilé med mjuk strips vilket självklart inbjuder till taskig aptit. Efter lunchen bjöds det på kaffe och bulle, innan jag fortsatte in till Norrköping där jag tillhandlade mig en kebabpizza utan lök. 

Den förtärs därefter i en så pass rask takt att det resulterar i svårartad matkoma med tillhörande illamående. Trots detta så lyckas jag ratta min turboladdade automobil ner till Laserdome, där det spelas laserdome i nästan två timmar. Efter lite eftersnack och en snabbguide av Kim i "Instagram", så spatserar jag 100 meter till det obemannade solariumet på hospitalsgatan. 22 minuter sol och musik tänkte jag och petade ner fem stycken guldpengar i myntinkastet. 


Efter 22 minuter av total tystnad i solarievärmen så är jag så trött att jag skulle kunna sova kvar i solariumet. Men det är här som fallet börjar. Det är när mörkret faller som gudarna orkar anta utmaningen att bryta ner mig till den grad att jag oombett utför suicidium. Ett svanhopp från det 68 meter höga Rådhuset, Norrköpings högsta byggnad. 

Min bil står ju inte skriven på mig, då registreringsbeviset ligger i en gul brevlåda någonstans i Nyköping med påföljden att Norrköpings hemsida påstår att bilen inte tillhör mig. Konsekvenserna av detta i sin tur är att jag inte kan erhålla ett Boendeparkeringsbevis genom den automatiserade internet tjänsten. Då har man tre val.
1. Simpelt, hosta upp 120 spänn för att stå parkerad utanför sin egen bostad, medans man går upp och sover. Sen måste bilen flyttas senast klockan 15:00.
2. Parkera 750 meter bort, utanför en kyrka. Där jag enligt skyltarna får stå precis hur länge jag vill och när jag vill.
3. Skriv ett brev till idioten på "CityP" och förklara scenariot. Berätta sedan att du planerar att införskaffa detta boendeparkeringsbevis under dagen. Och att du redan fått sex parkeringsböter utanför din egen bostad. 

Det krävdes en del av mig för att figurera ut dilemmat. Mycket energi som gick till spillo.
Mitt tänkande började med alternativ tre. Men när jag sedan började formulera brevet som jag planerade att skicka till parkeringsvaktens familj, efter att han lappat min bil ändå. Så kände jag att det blev så många fula ord och att fängelse förmodligen inte är min grejj.
Alternativ två låter ju extremt rimligt, en kilometers promenad. 
-"Skärp dig, så jävla slö är du inte." 
Tänkte jag. Och det är jag inte. Men då det var helt tomt på parkeringsplatsen trots att området är omringat av avgiftsbelagda parkeringar, så antar jag att det ändå är en vakt som patrullerar den parkeringen också. Nu var det ENDAST en "P" skylt där, så enligt alla lagar så får jag stå där, men då parkeringsbolagen har mer makt än polisen i den här stan, så bestämde jag mig för att det får bli 120kr för en natt och sen blir det raka spåret ner till kommunens kontor imorgon där de på plats ska få skriva ut ett parkeringsbevis åt mig. Gärna ett permanent, då jag anser att (6 x 700:-) 4200kr är mer än nog för en parkeringsplats utanför sin egen jävla bostad. Det borde vara vad 6 kvm mark kan kosta i den här förmultnade jävla hålan. 


Nej nu tappar jag tråden, även fast det är min poäng.
Ett sånt här nederlag får mig att tänka på alla de saker som är fel med Norrköping och Sverige, samtidigt. Och jag känner liksom hur all energi lämnar kroppen på en och samma gång. Som en omkulltippad bägare, eller som en öppen ballong. Man känner att man krymper och bara vill sjunka till marken. Liksom kura ihop sig till en liten boll och gärna fälla någon tår, samtidigt som man skriker massa fula ord. Men ändå så skulle det inte vara nog för att få ur sig all den ilskan som fyllt det tomrum som energin lämnade efter sig när den sögs in i ett svart hål och bara försvann. Och man frågar sig själv varför man strävar efter ett Svenssonliv i det land som kan få än att må så dåligt.. 

Det ÄR lite svartrockar och Emo varning på det stycket, men det får ni ta. Jag är världens positivaste person, alltid. Det kan jag certifiera mig själv efter mina 25 år. Men vissa dagar är det ett måste att få känna sig lite down. Har ju faktiskt haft en kanondag i övrigt.

Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar:



Kategorier

Senaste posterna

ASpikeP@ Instagram

Arkiverat

Den här bloggen handlar om Andreas Persson, 24, från Norrköping som genomgått en stor bypass operation på hjärtat där de reparerat en segelklaff och ersatt en bit av aortan med en syntetisk protes. Till stor del kommer bloggen att handla om hans träning och kost. Men även en del om hans tankegång kring ämnet och den svenska sjukvården. Så långt det är tillåtet får ni följa med i text och bild på resan till full återhämtning och lite till.