2011-12-31

Design och Ostron..

Jag hade tänkt blogga ordentligt idag. Men nu har jag suttit med en bloggdesign som ska säljas i en timme, så nu ger jag er en underhållande video på min kära familj innan jag sätter på en serie och blundar.



Kan det vara Sveriges GRÖVSTA Östgötska?
Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-28

Mellandagar..

Vi har blivit hjärntvättade.
Mellandagsrean är inte längre vad den brukade vara. Det är inte längre hutlöst låga priser, utan bara rea. En rea som väldigt mycket liknar en höst rea, sommar rea eller vår rea. Påsklovs rea? Midsommar rea? Ja, ni förstår poängen. Ändå passar man på att köpa på sig lite kläder och annat skräp man egentligen inte behöver. December är verkligen privat-persons-inriktade butikernas månad. Likt smultronstället i Söderköping så borde man öppna en allt-i-allo butik bara i December.
Det känns som om man omöjligt kan gå back.


Nu är iaf min Jul över, så när som på ett sista julbord med den Norska släkten imorgon. Även ett juldagsfirande har hunnits med och jag känner att det gärna får bli Januari 2012 nu, så att man kan börja ta tag i allt igen. Men innan dess kommer det en nyårsafton som ska spenderas på bästa sätt. Och efter flera år av misslyckade nyårsfiranden, så vill jag påstå att man bör spendera den lugnt hemma med familjen. However thou, det är alltid kul att jaga en lyckad nyårsafton med polarna också. Vi får se hur vi styr upp det där.





Just för i år så får jag säga att jag ändå är ganska nöjd med julen. Jag hann med det viktigaste och jag har nu startat en ny tradition. Dagen börjar med att jag äter frukost och lyssnar på julmusik innan jag sätter mig i bilen och åker till min första Julafton med familjen Tjernström. Det känns inte jäktigt, utan med tillgång till bil, så kan man ta dagen i sin egen takt. På vägen tillbaka till Norrköping köper jag min traditionsenliga korv med räksallad på Shell macken, skurar av vindrutan och åker vidare mot residence á la Perssons. 


Där skyndar vi oss igenom julklapparna för att sedan bege oss hem till min Mormor, där det för mig väntade lite julmat och några pilsner. Där satt vi sedan resten av kvällen och pratade, fikade och ringde videosamtal till Norrmännen. En lite annorlunda jul när familjen är utspridd, men så ska det nog vara i den här åldern. Om 10 år blir det väl en större grejj igen, när generation 80-tal har barn allihopa och det blir dags att ta fram Tomtedräkten igen.



Från det ena till det andra..
En utav många julklappar var en skräddarsydd skjorta att lägga i samlingen, men jag har svårt att bestämma mig för vilka färger den skall bestå av. Så ni får gärna lägga en kommentar på vad ni tycker.


Jag lutar väl personligen mest åt den vänstra. Men tycker väl att jag klär bättre i mörka tyger. Så om jag inte lyckas reda ut det här så slutar det med att jag får ta båda. Och då blir det dyrt.
Vad tycker ni?

Nu ska det sovas, imorgon ska det ringas försäkringsbolag efter den lilla incidenten och innan det är det provtagning. Sedan måste jag verkligen handla mat och fixa en tvätt-tid. Jag har INGA rutiner alls längre.
Postat i Allmänt | Comment (7) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-27

Dalgång..

God Jul kära vänner, jag ska uppdatera snart. Jag måste bara finna lusten. Statistiken dalar direkt när jag får sånna här svackor. Så imorgon måste jag ta mig i kragen. För att idag är jag för bakis.



Nu fortsätter jag med min frossa, idag är jag inte stark oavsett om jag är ensam eller inte.


Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-24

8 dagar kvar..

2011 har för mig varit det sämsta året, punkt. 
Det går inte att jämföra med något annat år och det finns ingenting som man kan påstå har gått min väg. Detta accepterade jag tidigt detta år och bestämde mig för att det förmodligen handlar om max ett år. "Bara" ett år av operationer, förlorade körkort, tråkiga läkare, svikande vänner, motstridiga nämnder och skrotade bilar. Och om bara åtta dagar så har det året passerat.
Att operationen gick så bra som den gjorde, bör egentligen räknas som en av de få bra saker detta år. Men man ska också tänka på allt skit som hände innan man kunnat konstatera att det var en lyckad operation.

Sedan operationen har jag kunnat träna samt arbeta och allt har sett ljust ut.
Idag levererades slaget som sänkte min positiva inställning ner till botten igen, när jag gav mig ut för att nödhandla lite julklappar.
I fuck with you not, när jag säger att jag aldrig tidigare kännt den hopplöshet jag kännt idag.



Jag har precis inhandlat inslagningspapper på Rusta i Ingelstaområdet, när jag ska bege mig ner mot city. Jag placerar mig fint i den vänstra filen och känner en viss irritation över hur pass trafikerad rondellen där ute är. Efter säkert en minut av väntan, så ger jag mig lugnt ut i innerfilen i rondellen och lägger i tvåan. Jag ligger kvar i innerfilen, men lägger ändå märke till hur en bil vågar sig ut precis framför mig och stänger av vägen för mig, om jag hade valt att åka in mot Maxi området. Jag har ögonen på den vågade bilen som sakta sakta kommer närmre och närmre mig. Snabbt tar hjärnan ett beslut som lyder:

"Ännu en idiot som tror att han kan skära hur mycket han vill i rondellen.."

Och tillslut faller mina tankar ut ur munnen på mig, samtidigt som ord förvandlas till känslor:

"Hallå? Nu får du vääääää... Öh! Öööööh! ÖÖöööÖÖÖöööÖööÖhhhh!!!!! HAAAALLÅÅÅÅÅ?"

PAAAANG! *Iiiihhh!*

Jag ger bilen en såndär knuff som man ger varandra när man kör radiobilar på Liseberg. Och blir stillaståendes i rondellen. Den andra bilen som blivit knuffad tillbaka till ytterfilen fortsätter att åka och jag funderar på om han tänker smita. Sekunder senare så befinner vi oss halvägs ut på E22'an och jag är arg så det ryker. Snabbt försöker jag memorera registreringsnummret på bilen, samt färg och modell. Snabbt inser jag också att mitt minne är för svagt för att åstakomma detta. Efter att ha stängt av värmen i bilen och öppnat en ruta, så tar jag upp mobilen och skriver ner siffror samt nummer i ett sms och ringer därefter polisen.

Polisen har svårt att tyda min ilska svenska men förklarar för mig att mannen i bilen framför mig är född någon gång på 20-talet. Detta rör mig inte i ryggen, utan allt jag vill är att jag själv ska slippa stå för kostnaden för skadorna som denna man gett min kära Honda Civic. 
Det hade inte spelat någon roll om det var en fjorton årig tjej eller en nittio årig gubbe som körde bilen när jag fått tag på den. Jag hade använt pannbenet som batong för att skada denna människa tills en giltig förklaring klämts ur dem.

Polisen ringer upp mig när jag befinner mig någonstans vid Navestad och säger att jag inte längre behöver följa bilen. Utan att de har skickat en polisbil som ska prata med mannen, så att han inte skadar sig själv eller andra. Då svänger jag av och stannar till vid OKQ8 för att kolla mina skador.

Den spruckna blinkersen hänger i strömkabeln och frontspoilern är bara att plast-spackla och lacka om. Men de psykiska skadorna hos mig och Honda är svårare att läka. I en vecka har jag med postbilen nitat och lyckats hålla mig undan skador i den extra trafik som julhandeln medför. Men så fort jag slappnar av och kör min egen bil i lugn trafik så ska en pensionerad halvdöd gubbe förstöra hela min dag.

Polisen ringer mig två timmar senare för att berätta att de pratat med gubben, som påstår att han inte märkt någonting.






-"Underligt.."

Säger jag, som brinner på insidan.

-"Jag måste ha flyttat på hela hans bakvagn. Och han blinkade i panik åt både vänster och höger innan han gasade vidare.

Polisen säger att de vill se skadorna och prata lite med mig, vilket egentligen innebär att de vill kolla om jag är onykter eller hittar på. Men jag berättar att jag befinner mig på Spiralen parkeringen och att bilen är en vit Honda Civic, årsmodell -93. Han svarar:

-"Oki, vi är där om 10-15 minuter och kör en vit volvo, polismålad."

Först här släpper det höga blodtrycket och jag blinkar för första gången på två timmar. Jag försöker hålla tillbaka ett leende, men känner ändå att det var ett nytänkande och perfekt lagt skämt.

Skadorna är registrerade hos polisen och jag slipper betala en ända krona om allt går som det ska, men min rondellkörning kommer aldrig bli den samma igen.

God Jul, kära vänner.
Hoppas att ni får en underbar dag!


Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-21

"Aja baja, Rooster börjar hajja.."

"Lilla flicka, kom så ska vi lajja.."

Inget har någonsin gjort mig så glad som den här låten gjorde tidigare idag när den började spela i bilen under dagens tur. Jag har varje dag tagit en skiva ur mina gamla DJ-väska, som nu är nästan 10 år gammal. Och just idag när turen började lida mot sitt slut, så kom den här låten på. Det är måttligt pinsamt när ALLA stirrar på en och nästan börjar peka och skratta. Men just idag så brydde jag mig inte alls, utan petade upp volymen tills jag kände att jag gått en smula över gränsen och sen körde jag den på repeat resten av turen. Ren kärlek!!

Håll till godo!!
Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-21

Who wants to be normal anyway..

En vecka på, ett av de största Svenssons jobben som finns, Posten var precis vad jag behövde. När livsglädjen dalat med den magnitud som den gjort, så är det ett reguljärt Svenssons liv som lockar. För visst är det så med oss människor, att vi önskar oss det vi inte har eller kan få. Känner vi oss genomsnittliga, så vill vi vara unika. Står vi ut från mängden så vill vi bli som alla andra. Inte ofta är Svensken nöjd med det han har, utan mer eller mindre begär något mer.

Så när hälften av läkarna föreslår att jag inte ska jobba med något fysisk ansträngande så känns det som en seger i sig att slänga upp postsäcken på ryggen och bära den till bilen. Vidare ska erkännas att jag fattat tycke för min simpla tjänst hos Posten. Med rätt musik i öronen och om man helt kunde undgå att vara ute i trafiken mellan 15:30 och 17:30 så skulle det vara drömtjänsten för mig som påstår att bilkörning är lättare än att gå. 

Ja det har varit en perfekt vecka.
Även helgen gick förhållandevis snabbt. Det kändes verkligen inte som om att jag presterade 9 respektive 7 timmar lördag-söndag. Man sitter i sin egna lilla värld och sjunger med i låtarna samtidigt som man knappar med mobilen och rattar den lilla gula bilen mellan lådorna. Imorgon är sista dagen och det blir uppskattningsvis bara två timmars bilkörning. Men med min förkärlek till små jobb, så tror jag att det blir perfekt med en vecka om året hos Posten. Jag förstår de som fastnar för stämningen, folket och de inte allt för betungande arbetsuppgifterna, men det passar inte mig.

Man får påstå vad man vill, men när dagens ros i den lokala morgontidningen befinner sig i samma klass som en bragdmedalj eller ett "Purple Heart" så måste man förstå själv att det är dags att vidga sina vyer. Om tio år kommer vi säkert inte ens ha kvar Posten.





Någon träning har det ju då inte blivit den här veckan dock.
Energin har gått till att bära säckar och till att behålla medvetandet när rusningstrafiken sätter igång. Hur många regler bryter i genomsnitt en trafikant per dag? Och hur många kan, med handen på hjärtat säga att de känner sig helt trygga i trafiken? Om vi säger att när du tar dig från punkt A till punkt B, så ser du 10 personer som inte bör vara i trafiken pga osäkerhet eller vårdslöshet, så kan ni förstå hur många man hinner se under julklappshandeln, när man spenderar nio timmar i bil.

På torsdag blir det löpbandet i en halvtimme och axlar/biceps-träning. 
Vänster axeln är inte helt kurerad och när jag belastar den för snabbt så kommer en obehaglig värk ilandes hela vägen upp i nacken. Så det saknas fortfarande stödmuskulatur gissar jag på. Muskelfästena borde vara relativt friska då jag snaskat i mig en överdriven mängd L-glutamin och värmt upp ordentligt innan träningspassen, så axelövningar med fria vikter antar jag är ända lösningen.

Sen börjar jag få fler läsare på bloggen, och det är ju alltid roligt.
Jag vill självklart hälsa er välkommna och påminna er om att prenumerera på bloggen. Det finns flera sätt att göra detta, men det lättaste är väl ->>>
bloglovin

Nu ska jag dock sova, så att jag inte kommer försent till sista dagen.

Alltid 110% // Andreas "Spike" Persson
Postat i Allmänt | Comment (4) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-17

Orkar... Inte...

Trots en portion pasta till frukost och en mini middag hos morsan, så orkar jag knappt hålla huvudet rakt nu när morgondagen är kommen. Tills kvällsmat blev det pizza och det blir det förmodligen till frukost också. Sedan ska jag nog försöka bjuda in mig själv på Perssons middagsbjudning imorrn och förhoppningsvis få i mig ett ordentligt mål mat.

Nu ska jag dock försöka somna strax, innan det slår över till övertrötthet eller det sker en olycka.
Imorgon ska jag upp senast kvart i åtta så jag har en timme på mig att göra mig iordning innan jobbet. Det kan bli knivigt. Det är det tidigaste jag gått upp på länge.

Massor med jobbiga människor idag med, men jag orkar inte berätta om all dessa idag igen. Det såg ungefär ut som igår, fast lite värre. Sista dagen idag att lämna in julkorten. "Och det är ju helt förskräckligt att vi tömmer lådorna så tidigt som klockan fyra. Man måste ju få ha hela dagen på sig."

Två ggr tömde jag lådorna idag, många utav dem. Och de ska tömmas imorgon också. Gissa hur många ggr jag berättade det för dessa sysslo-lösa-överengagerade-pensionärer innan jag gav upp och började ge dem roliga kommentarer och onödig information istället?

-"Det är bögarnas fel.."

-"Va?" *Stänga dörren*

-"Nästa låda är _____, hinner du före mig dit?"

Nej, nu flinar jag åt mina egna skämt. Så nu ska det sovas. Det känns verkligen som jag gett allt idag, men vi vet allihopa att så är inte fallet.

Imorgon ger vi allt, sen ökar vi.

Over & Out! // Spike
Postat i Allmänt | Comment (3) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-16

Rävfäll, vad trött jag blev..

Det trodde jag inte, men så blev det.
Har ju då arbetat lite idag, på Posten. Det är faktiskt ett löjligt bra jobb att börja med. Jag åker runt i en liten gul bil och tömmer röda brevlådor. Första turen tog idag cirka två timmar och då har jag fått med Ingelsta, Eneby, Haga, Kungsgatan, Drottninggatan, Resecentrum, Nya Torget och Rådhuset. Sedan åker man och tömmer bilen på Terminalen och sedan åker man nästa runda som också tog cirka två timmar idag. Den turen är istället genom Österdelen, Lindö, Smedby, Navestad, Hageby, Ljura, Skarphagen, Vilbergen, Sjukhuset och Gamla Lasarettet. Så sammanlagt med tömmning och ett litet andetag på vägen så är det 5 timmar. Sedan sorterar man kort tillsammans med de andra nissarna i nån timme för att sedan åka hem.



Det kan mellan varven bli ganska tunga säckar, framför allt när man som jag idag, hade för få säckar med sig. Men som regel så får man ställa bilen ganska nära lådorna, så är det med ett litet kasst som man fått in säckarna i bilen. Ute bland folk ses det som en allmän rättighet att få sina brev hämtade från lådorna och många kommer med förslag om vad som kan förbättras med post upphämtningen. Jag försöker se så trevlig ut jag bara kan, men efter 5 timmar vid sista lådan så kan mitt leende omöjligt se äkta ut. 

Den mest irriterande biten är dock de som ser att jag har tömt lådan, har satt mig i bilen och lagt i "Drive" för att åka därifrån. Men ändå ställer sin bil framför min och hoppar ut för att ge mig deras fyra julkort som de vill ha levererade. Samma sak här, de första fyra ggrna så trycker jag ner rutan, ler och klämmer ur mig:

-"Där hann du i sista sekund.. hehe."

Men efter det så skakade jag bara på huvudet och pekade på lådan samtidigt som jag rullade därifrån. Det kan ju anses som jävligt oartigt, men deras post levereras inte snabbare för att jag får med mig den idag. Utan det var överfullt nere på Terminalen och de har inte ens börjat sortera gårdagens Julkort än. Så det känns ganska hopplöst att ta emot korten från folk som tror att deras julkort kommer att levereras dagen efter. 

Detta kan väl jämföras med att du utför ditt jobb, vad det än är, och var 10e minut så kommer det någon och petar dig i sidan, i revbenen. Kul en gång, men inte 6 ggr eller mer.

Äsch, jag ska inte klaga. 
Imorrn är det ännu mer post och sista inlämningsdagen, så det kommer knackas en hel del på rutan har jag en känsla av. 

-"Hinner jag peta ner mina kort i din säck också?"

-NAE, dina vänner FICK inga julkort i år helt enkelt. Hur känner du nu då, va? Har vi lärt oss något till nästa år? Petar vi ner julkorten lite tidigare då?!?

Nae, nu ska det sovas så jag är pigg imorrn. Såhär känner jag mig just nu!!
Men det är tio ggr skönare än att vara pigg klockan 02:00 och inte kunna somna. 

Så imorgon fortsätter vi att ge allt, sen ökar vi.

Over & Out! // Spike
Postat i Allmänt | Comment (1) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-14

Bra dag..

Jag kände mig som självaste Gunde Svan imorse när jag klockan elva skuttade upp ur sängen och ut i köket. I kylskåpet röck jag till mig Yoghurten och i skafferiet greppade jag havregrynen, sedan blandade jag alltsammans i en skål och slog mig ner framför datorn med nämnda skål och en stor sked. Direkt när de dragit det sista dåliga skämtet i dagens avsnitt av "2 & a ½ men", så slängde jag in lite slö och hård Dubstep i VLC-spelaren och startade löpbandet.

Resan började i hastighet nummer tre, som jag uppskattar är cirka 5-6 km/h, alltså rask promenad hastighet. Väl uppvärmd så körde jag upp den till 5.5 som är den där hastigheten du har när du håller på att missa bussen i resecentrum, men inte riktigt vill springa för att du kan se löjlig ut om bussen hinner åka. You know what I'm talking about! ;)


Sen efter halvägs vilan, så skulle jag testa att få igång ett av de program som finns inprogrammerade. Jag klickade runt som en förståndshandikappad 3åring på alla knappar tills maskinen tillslut startade och började gå på ettan. Lite segt, kände jag, men då hastighetsknapparna inte fungerade så antog jag att jag var inne i nått program. 30 sekunder senare så ökar den till fyran, vilket blir en helt ny takt för mig. Lite klurigt att snabbt hitta tempot liksom. 

När jag väl hittat takten, så slår han på sjuan som en fin överaskning. 
Till historien här nu, hör att bakom min maskin så står min soffa. Vilken i sin tur innebär att jag inte kan glida av maskinen som vanligt folk, utan måste kliva av åt sidan. 
När maskinen öser på i en takt som gör att jag faktiskt måste jogga, knapparna inte fungerar och man börjar känna hur ont allt detta kommer göra i fötterna så får man lite panik. 


Så jag fick rida ut den stormen och plötsligt klarade jag av att jogga oavbrutet i 10min.
Detta är person bästa sen jag var typ 10år. Så det lönar sig att sluta röka och operera hjärtat. 

Efter det passet så for jag ner till försäkringskassan, sen hem igen. Lite lunch och datorspel, sedan blev det tippa på hästar med farsan. Kommer hem vid åtta och har inte kört någon styrketräning, så jag häller i mig en gainer och tuggar i mig en banan, sedan pumpar jag skiten ur axlar och biceps. 



Middagen blev köttfärs och nudlar, haha. Det låter värre än vad det är. Jag gjorde en liten Wok som blev aningen smaklös, men nyttig åtminstonde. Nu ska jag avsluta dagen med mer havregryn och yoghurt. Imorgon blir det triceps solo, eller triceps/core och utan löpband. För på torsdag ska det arbetas lite, trots att jag egentligen är sjukskriven till Januari.

Nej, nu är det bara att ge allt, sen ökar vi..

Over & Out! // Andreas "Spike" Persson

Postat i Allmänt | Comment (5) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-13

För sent för blogg..

Klockan är inte alls mycket egentligen. Men jag är trött, så det får inte bli nån vidare bloggning idag. Idag har jag iaf fått undan disk, städat, fixat med Volvon, fixat med Hondan, burit upp ett löpband och joggat i 30 minuter på det.

Det var mycket mer intressant än att klä sig i massa kläder och ge sig ut. Så nu måste jag planera in Kardio i tränings schemat också. Så länge jag inte kan köra bröst så får det väl plats, men efter att jag körde med små lätta vikter på bröst igår, så tror jag att man kan börja trycka lite på bröst om en vecka eller två. Hur som hellst, här är den:



Idag har jag ätit dåligt faktiskt, riktigt dåligt. Frukost blev bara tre mackor med salami och Juice. Jag vaknade för sent för att hinna äta lunch och sen åkte jag hem till mor för att käka pasta och det blev bara en väldigt liten portion. Sedan nån shake under dagen, lite yoghurt och havregryn nyss och det är allt. Vi får se hur pass pigg jag är imorrn, då jag tänkte starta löpbandet direkt när jag vaknar. Kan det vara nyhetens behag som spelar in lite?

Hur som hellst, nu ger vi allt, sen ökar vi!

Over & Out! // Andreas "Spike" Persson
Postat i Allmänt | Comment (3) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-12

Sprint eller pass?

På andra sidan jorden, på en gräsplätt kallad "Home of The Titans" bestämmer sig Quarterbacken i Tennessee Titans för att försöka springa rakt igenom ett motstånd på tre stycken Linebackers och en Cornerback istället för att passa bollen till en av de två Recieverna som bara är markerade av en varsin backup. Han misslyckas brutalt, hela publiken suckar i kör, slutsignalen går och matchen slutar 17-21 till New Orleans Saints. Hade han kastat bollen och en reciever hade lyckats hålla kvar den, så hade jag fyrdubblat mina satsade pengar i den matchen.

-Endast med rätt saker på spel, så blir sport intressant.

Nej då, amerikansk fotboll är riktigt kul att kolla på. Det är en perfekt blandning av teknik och athletism. Kan bli en smula långdraget ibland, som idag när domarna bröt för allt hela tiden. Sen blir det mer spännande när man satsat en liten slant också. Man behöver inte satsa mycket egentligen. Som i andra matchen ikväll mellan GB Packers och Oakland Raiders så var det sex ggr pengarna på Oakland, så jag satte 50kr på att the saints och oakland båda tog hem vinster ikväll. Det hade väl gett typ 600-800kr. Då blir det lite små kul.

Nu inatt är det en match till och om det inte sker några mirakel i den matchen så vinner jag tillbaka alla pengar jag satsat.


Nu över till mig,
i helgen har jag inte gjort många släng alls. Det har bara varit äta och träna.
Således har jag lyckats bli led på mina dagliga mål och försökt komma på andra recept som passar i min högkalori diet. Det första som slog mig var havregryn, som jag omöjligt klarar av att äta kokta. Men jag tvingade ner en förpackning med helt vanliga havregryn i vagnen när jag handlade idag efter att jag läst om en kille som äter havregryn med mjölk. Till kvällsmat idag testade jag sedan havregryn med yoghurt och kan upplysa er om att det var mer än acceptabelt. Nu har jag inte räknat på kalori-intaget men jag tror att det kan bli den nya frukosten, tillsammans med några mackor och kanske ett ägg.

Sen har jag funderat på min kardio del. Den icke existerande kardio delen. Jag är så extremt ointresserad av att ge mig ut och promenera eller jogga. Och när det inte finns någon motivation för det, så blir det bara halvdant om jag tvingar mig ut och drar mig runt. Jag vill slösa min energi på träningen och inte förlora alltihop på att gå runt ute i kylan. Tanken som slog mig nyligen var då att jag kanske borde låna mig ett löpband och se om att det kan bli mer intressant att promenera framför TVn. Vardagsrummet ser redan ut som ett gym, så det spelar väl ingen roll om jag ställer ett löpband i mitten av rummet liksom.

I 15 minuter idag så var jag bil-lös igen.
Jag tog min inköpslista, pappersinsamlingen och en skräp påse och gick ner och ut på Albrektsvägen. Precis utanför dörren tar jag av höger upp mot Gamla Ö vägen när det plötsligt står helt stilla i huvudet på mig. 

-"Vart fan är bilen?"
-"När kom jag hem igår?"

Jag fortsatte ändå upp för Albrektsvägen, då det var den ända känningen jag hade inom mig. Så efter 400-500 meter så kollar jag snabbt ner i påsarna som jag helt glömt bort att jag håller i.

-"Det där är för fan inte pantflaskor?"
-"Nån har ju snott bilen.."
-"Vad tog jag för försäkring?"
-"Jag har säkert blivit bort bogserad pga felparkering?"

Tillslut bestämmer jag mig för att gå och slänga soporna och kolla på min egen gata, där jag inte kunnat stå den senaste veckan. När jag väl ser att den står parkerad på den parkerings längan och relativt nära min byggnad så bestämmer jag mig direkt för att någon spelar mig ett spratt. Jag börjar kolla runt hörn, kollar upp i mitt hus och ser efter om någon står i fönstret, kollar runt bilen och undersöker dörrlåset. Men inga spår av inbrott eller av att någon varit i bilen. Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag är helt säker på att jag parkerade någonstans på Albrektsvägen.

SJUKT!

Nu ska jag se hur det går i matchen, sen ska jag slockna. Imorgon ska vi försöka få hit ett löpband och förhoppningsvis äntligen boka en tvätt tid. På torsdag är det jobb.

Nu är det bara att ge allt, sen ökar vi..
Over & Out! // Andreas "Spike" Persson
Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-09

Fas korrigering..

Det är kolsvart ute, datorn står och surrar, spårvagnarna har inte börjat gå än och det är helt knäpptyst utanför, så när som på någon bil som passerar var 10e minut. Samsungen ligger allt för långt bort för att jag ska orka göra en ansträngning till att kolla klockan. När värmen börjar infinna sig under täcket efter en kvarts vändningar i sängen, så kliver jag tillslut upp och kollar klockan.

-Vad gör man när dagen börjar klockan 03:15?

Jag går ut i köket och skakar till en Gainer och plockar fram en banan. Sedan sätter jag mig vid datorn och funderar på hur jag ska få dagen att gå. På Schemat hamnar städning, leka DJ, träna, äta och byta däck på bilen. 20 minuter senare sitter jag 10cm från skärmen och stirrar in i en session av Photoshop. Jag har så extremt lätt för att fastna i photoshop. Direkt efter att jag testat en idé så vill jag testa en annan osv. Så det blev ett par bilder, men bara en som jag egentligen blev nöjd med.



Så efter att ha förlorat 45 minuter till photoshop, så kommer jag på att jag även ska på besök hos farbror doktorn denna dag, klockan 13:00. Och smartast vore ju om jag tränar, duschar och äter något innan det. Sagt och gjort så blev det serier och frukost innan jag tränade Core muskulatur i 45 minuter. Det gick, vilket jag kan bekräfta med träningsverk idag, väldigt bra. Det är en underlig känsla att ha träningsverk i Core, du kan liksom inte sätta fingret på var du känner det, it's all over.
Men framför allt kändes det när jag satte mig upp i sängen.

Efter doktorn så åkte jag iaf hem till mig ett slag innan jag tog tjuren i hornen och bytte däck på bilen. Planen från första början var som så att jag skulle använda mig av Mickes ordentliga domkraft och en trycklufts driven skruvdragare, men då han var i Tyskland och förmodligen hade nycklarna till firman med sig, så slutade det med att jag stog som en miljöpartist och jobbade med manuella verktyg. Och inte vilka verktyg som hellst, utan de saker som följer med bilen, att användas vid punktering. Alltså en 20 centimeter lång hjulbults nyckel och en 30 centimeter lång domkraft i ett garage där jag hade 30 centimeter till godo på var sida av bilen. Roande för åskådare men mindre roligt för en allt för väl klädd Spik!

Sedan somnade jag för andra dagen i rad, klockan 21:30 på kvällen. Jag tror att det kan vara träningen som gör det. Min kropp har nog fortfarande inte hajjat hur han skall portionera ut den överdrivna mängd med energi jag sätter i mig. En kost på 3000kcal och en vardag bestånde av 60% lugna aktiviteter/vila och resten sömn, mixat med en kropp som återhämtar sig från en genomgående operation och plötsligt är samma kropp i rörelse en hel dag och tränar halvtungt i 45 minuter. Klart att kroppen får spel. Så någon vecka till med schemalagd träning, så borde jag vara tillbaka i mitt ess'e.



Här är då jag när jag tränar Core.
Jag var tvungen att lägga bilden lite längre ner, då jag inte vill att ni missar det roliga med den här bilden. Tanken är ju självklart att man ska fokusera på Spik i mitten av bilden, fundera över vilken övning det handlar om och kanske ifrågasätta. Men istället känner jag att fokus hamnar på:
1. Benet till min säng, hur många nätter till?
2. Godispåsen under sängen, vart får du dina 3000kcal ifrån egentligen?
3. Ensamma väggen, EN tavla och "Dreams"? Nyinflyttad?
4. Väldigt obäddat!!
5. Jaa, allt förutom det egentliga motivet.
Ganska kul, tycker jag iaf.

Även idag vaknade jag ganska tidigt. Vid 10:30 så satt jag redan och åt frukost.
Sedan fick jag en house remix av en jul låt skickad till mig och blev inspirerad till att göra en liten mix med jul låtar. Så klockan 12:00 idag kan jag garantera att alla i min trappuppgång var vakna. De fick vakna till julmusik dock, så de borde inte vara någon fara.
Sedan åkte jag och fira min mormor på sin födelsedag innan jag begav mig ner till Kim Lööv på Topformula i Dominohuset. Han hade lite jul rabatt på Topformula Gainer som jag velat testa ett tag. Så det fick bli en påse jordgubb som jag tyvärr inte testat än. Men nörd som jag är har jag redan jämfört all teoretisk information jag fått om mitt tidigare pulver och Topformulas.


Och med en leveranstid på 5 sekunder och med ett högre protein innehåll så vinner Topformulas Gainer i teorin. Kilopris på ca 113kr är acceptabelt när butiken är ett stenkast bort. Det som förvånar mig med Topformula är att deras högkvalitativa 80% proteinpulver förmodligen är det billigaste på marknaden. Och trots att till exempel GG's proteinpulver är några kronor dyrare så är deras Whey 80 bara byggt på 76% protein. Whey 100 är bara 86%.. Falsk marknadsföring kan tyckas.
Så imorgon efter träningen ska jag testa TopFormulas Gainer och se om smaken håller samma kvalité som innehållet tycks göra.



Det blev ett ganska långt inlägg, men nyttigt. Nu ska jag peta i mig lite ZMA och sedan se på "Warrior -2011" med Tom Hardy och Nick Nolte. Tom har ju biffat på sig till inspelningen av nästa Batman där han ska spela karaktären Bane, som är ett steroidpumpat monster. Och tydligen slet han åt sig rollen i den här ganska okända fighting filmen som känns ganska klyshig. Filmen tyngs ner ännu mer när Nolte med sina egna ord: "Haven't done shit, in a while.." bevisar att han borde ha dött med dinosaurierna eller åtminstonde lämnat Hollywood ifred. Har man medverkat i 76 filmer och ändå inte blivit större än Nolte, så kan man se det mer som ett misslyckande än framgång. Och när Nolte medverkar i ännu en film, så ska man räkna med att den är skit. 
Men fighting filmer är ganska hyfsat motivation, så nu kör vi.. 

Nu är det bara att ge allt, sen ökar vi..
Over & Out! // Andreas "Spike" Persson
Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-08

Och en Jul Mix. =P



Dj Spike - God Jul.mp3

Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-07

Mixat lite..


För att ladda ner:
>>mix december2.mp3 <<




Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-05

Isabelle Sandra Persson Myhre

Här är ett urplock av bilderna från dopet. Resterande lägger jag nog bara upp på facebook.

Det blev fantastiskt fint.


Over & Out! // Andreas "Spike" Persson
Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

2011-12-05

Progressiv rehabiliterings träning..

Idag körde jag ett "pass"..
Det har varit mycket slappande nu de senaste dagarna då det har varit dop och mycket annat roligt. Så idag tog jag tag i saken och bestämde mig för att köra ett träningspass. Det blev axlar och biceps som fick sig en omgång. Axlarna för att de har en lång väg kvar till full återhämtning och biceps mest för att det är en skön muskel och för att det är ganska tillfredställande.
Ingen smärta i någon av musklerna vilket tyder på att jag inte kört för hårt, trots att jag ökat ganska avsevärt på både axlar och biceps.

Det man känner dock är att ryggen blir trött väldigt fort. Och det kan snabbt bli ogynnsamt om man inte lyssnar på ryggen och dess behov. Så ett av passen denna vecka får jag ägna åt bara ryggen.
Men med ett leende på läpparna tog jag mig igenom ett ganska tufft träningspass iaf. En underbar känsla..



Lägger ni märke till ärret?
Det har läkt ganska bra, så jag själv tänker knappt på det längre. Och då har det bara gått två månader.

Nu blir det en dusch, en shake, lite disk och sen fara hem till Persson's och äta en Adjö-middag med Fam. Myhre/Persson. Ska försöka få med mig lite bilder från dopet och köra dem genom några Photoshop filter och sedan posta upp dem. För dopet var jätte vackert, så vi får hoppas att bilderna också blev det.


Over & Out! // Andreas "Spike" Persson
Postat i Allmänt | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()

Kategorier

Senaste posterna

ASpikeP@ Instagram

Arkiverat

Den här bloggen handlar om Andreas Persson, 24, från Norrköping som genomgått en stor bypass operation på hjärtat där de reparerat en segelklaff och ersatt en bit av aortan med en syntetisk protes. Till stor del kommer bloggen att handla om hans träning och kost. Men även en del om hans tankegång kring ämnet och den svenska sjukvården. Så långt det är tillåtet får ni följa med i text och bild på resan till full återhämtning och lite till.